Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Hattarne, emot slutet ai 1756 års riksdag; att han
kanske derifrån daterat sitt hat till Fersen och till
riksrådet Carl Scheffer; att han småningom sökt. göra sig
ledigare armar ifrån franska alliansen och kanske haft håg att
närmare nalkas England, för att igenom en ny influence
komma åt en del af sina vederdelomän här hemma. Men
i den »tiden kunde Hattarnes désunion icke så noga, till
sin art, kännas af hofvet och man ansåg säkrast att afslå
hela propositionen, såsom den der tjente till ett prof för
Hattarne, huruvida hofvet hade penningar eller intet, till
sina planer vid riksdagen. Icke destomindre är det kanske
ovedersägligt, att denna refus var olycklig i påföljden,,
.ehuruväl motiverad å hofvets sida. Hvar man vet, att
grefve Horn gick miste om stafven, hvilken kanske kunnat
falla honom i händerna med en mera actif penninge-operation.
Carl Sparre var Fersens högra hand; Ehrensvärd först
emot slutet.
Riksrådet Sinclair, föga känd af annat än partiet, var
en ny man i publiquem Dtiben, grefve Bjelke, Rudbeck,
Gyllensvahn, som aldrig var consulterad af hofvet, emedan
han icke var nog estimerad; Hamilton, icke heller i
con-ferencerna; Ramsay, Wallenstjerna, Durietz, inga hufvuden,
om ej den första.
Pechlin var med Mössorna, men hofvet gjorde för
honom ingenting, oaktadt allt hvad partiet sträfvade. Han
offererade sig att göra allt, for att vinna pardon för 1756.
Drottningen svarade, att hon ingenting ville af honom, mer
än Dalins revocation. Dermed höll han ord. Hennes Maj:t
har i öfrigt, ehuru ömt och vigtigt hon ansett det
föremålet, att icke låta ecrasera hofvet af Rådet, aldrig förgätit,
att till utförande af sina planer nyttja folk, som åtminstone
sauverat sig någon estime i publiquen. Således vår med
denne mannen ingen särdeles immediat gemenskap.
Mössorna, consternerade af grefve Fersens val, gjorde
i räddhågan ännu mera ijes af Pechljn, som lät köpa sig
till att samtycka till valet, men med de penningarne atta
querade han sedan Hattarne. Pechlin hade trott sig få
Hattarnes kassa efter grefve Fredrik Gyllenborg, men fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
