- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
25

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han visste det hon hade för afsigt att mot dem använda
dolk eller gift, och att de ingen säkerhet hade, förr än hon
vore afl^gsnad utom Sveriges gränsor.

Enkedrottningen, i sin oro och förtviflan, sökte att
rättfärdiga sig, genom att berätta för hela sitt hof allt livad
som passerat mellan henne och Konungen, och gifvande åt
sitt handlingssätt allt utseepde af oskuld, som, vid närmare
undersökning, hon var långt ifrån att förtjena. Hon kunde
hafva rätt deruti, att hepnes yngre söner hade varit de
första att upphetsa hennes inbillning rörande denna affär;
men hon var icke mindre brottslig att hafva underhållit
och närt deras förargelse och att hafva föreslagit dem en
dåraktig plan.

Icke belåten med att hafva ett så allvarsamt tracasseri
att dragas med uti sin familj, sökte Konungen på allt sätt
att deruti indraga andra personer inom sitt hof. Riksrådet
Ribbing, som hade varit hertig Fredriks guvernör och som
var gerna sedd. vid Enkedrottningens hof, blef misstänkt
»att hafva till en del förorsakat Enkedrottningens och
hertig Fredriks uppförande i denna fråga. Men Konungen,
enligt sin vanliga grundsats att förställa sig, yttradé
ingenting till baron Ribbing, men han visade sig misslynt mot
honom. Ribbing *) lika öppen som inskränkt i sitt
uppförande, begärde företräde hos Konungen, och förklarade sig
uti de häftigaste uttryck. Konungen erkände sig hafva
orätt att misstänka honom. Grefvinnan Ribbing* 2), som
hade många fiender vid hofvet, emedan hon var snillrik
med mycken stolthet i karaktären, och emedan hon hade
den vackraste växt och den minsta fot i hela landet, blef

}) Grefve Fredrik Ribbing af Koberg, född 1721. Volontär vid
fortificatio-nen 1733: kapten i Hessensteinska regementet 1746; major vid Jemtland»
regemente 1750; öfverste löjtnant vid Nerikes och Vermlands regemente
1756; öfverste för Elfsborgs regemente 1764; riksråd 1766; guvernör för
prins Fredrik samma år; afsked från riksrådsembetet 1769; återkallad i
Rådet 1772; seraphimetriddare 1774; grefve 1778; öfverste-marskalk
hos-Enkedrottning Lovisa Ulrika 1779; nedlade nämnda embete 1782; död
1783.

2) Grefvinnan Ribbing, född Eva Helena Löwen; född 1743; död 1813. Dotter
af riksrådet och generalguvernören grefve Axel Löwen med hans andra
fru, grefvinnan Eva Horn till Ekebyhof. Gift 1764 med sedermera
riksrådet grefve Fredrik Ribbing. Hennes son Adolf Ludvig var delaktig i
Konung Gustaf IILs mörd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free