- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
168

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han afled den 12 November. Han lät sammå dag kalla
mig och riksrådet Liewen till sin dödsbädd för att upprätta
sitt testamente. Han dicterade det utan sinnesrörelse eller
oro. Han återlemnade Konungen sitt landtställe nära
Ulriksdal, jemte en växel på 10,000 ecus, som Konungen
lem-nat honom, för att dermed bestrida detta landtställes
iord-ningsättande. Han bad Konungen deremot att lemna åt
hans broder en lifstidspension af 1,000 livrés tournois och
bestämde försäljningen af sitt lösörebo till att bilda en fond
för pensioner åt sina tjenare.

Konungen blef mycket rörd öfver denna förlust1).
Bey-lon hade haft förtroende af Konungens mest hemliga
affärer, under hans spädaste år. Han hade varit en tystlåten
och klok förtrogen och medarbetare uti 1772 års
minnesvärda revolution. Han hade bibehållit rättigheten att säga
Konungen sanningen utan skonsamhet. Hans ord gjorde
stundom något intryck; hans redlighet och oegennytta
understödde hans credit. Han begärde intet för egen
räkning; ville vara ingenting annat än Beylon; afslog adelig
titel och de befattningar Konungen tillbjöd honom. Han
älskade Konungen och ville aldrig annat än hvad som var
rätt och godt. Han hade få ovänner; riksråderne Scheffer
älskade honom icke. Hans själ var allt för lugn och han&
sinne för philosophiskt och rättsinnigt för att löpa för att
afguda en drömbild. Hela Stockholm saknade honom. De
lidande och förtryckta förlorade der en väg, hvarpå de till
Konungen kunnat framföra uttrycken af sanningens och
mensklighetens fordringar 2).

Konungen sörjde uppriktigt Beylons bortgång, aktade
hans testamente, ökade pensionerna till Beylons domestiker
och lät begrafva denne på sin bekostnad, med all lämplig
högtidlighet uti Riddarholmskyrkan, hvarest den reformerta
kyrkans pastor förrättade begrafningen. Alla Beylons
vänner, utan afseende på rang eller stånd, följde hans lik till
dess sista hvilorum. *)

*) Se Konungens bref till grefve Fersen, bilagan N:o XXX, och till baron
Taube, bilagan X:o XXIX.

2) Se Beylons biografi uti utdraget nr baron Ehrensvärds journal; i bilagan
N:o XXXV.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free