Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra åtgärden. Riksrådet Sparre, som hade
krigs-departementets ledning siç anförtrodd, framlade sina
requi-sitioner för flottan, arméen, fästningsbyggnaden yid
Sveaborg, de öfriga fästningarnes iståndsättande, för nödvändig
beväpning och ammunitions inköp m. m. d. men Konungen
beviljade endast en tredjedel af hvad som erfordrades.
Baron Liljencrantz gjorde fruktlösa påminnelser emot de
onödiga utgifterna för byggnåder, lustbarheter, spectakler o.
s. v. Man måste alltid sluta med lån, så utrikes som
inom landet, för att ersätta bristen uti statens kassor, och
riksråderne Scheffer likasom baron Liljencrantz insågo nu
det fel de begått, sedan början äf Konungens regering, för
att uppstiga till en exclusiv faveur och förtroende, genom
att smickra Konungens smak för en regellös dépens,
äfven-som för lyx; underlättande för honom anskaffningen af
medel dertill och skrytande inför honom öfver Sveriges
rikedom och tillgångar. Deras röst numera, att iakttaga
ordning och hushålla, förklingade utan att blifva hörd, och
Konungen hade allt för godt minne, för att nu påminna
dem om den vackra framtid, som de åren 1772 och 1775
för honom framstält. Konungen höll sig dervid
hufvud-sakligen vid deras uppgifter, att inkomsten af
bränvins-bränningen, som af dem var calculerad till 50 tunnor guld,
hade alldeles uteblifvit, och ersatte ej ens de omkostnader
som derpå blifvit nedlagde, rqycket mindre den
contribution, hvilken landet erbjudit för att erhålla rättigheten att
bränna bränvin, och hvilken contribution Konungen hade
uppoffrat, för att löpa efter skuggan af en ännu större
rikedom, hvarom desse herrar så mycket talat.
„ Detta olyckliga bränvin, denna föregifna rikedomskälla,
var intet annat än en orsak till olyckor och elände för
folket, samt till utgifter för finanskammaren. Konungen
var förtviflad, finansmännen hade intet råd att gifva;
brän-vinsdirectionen invecklade sig mer och mer; förskotten för
denna rörelse öfverstego 100 tunnor guld och voro ännu cj
tillräckliga. Bränneri-entrepreneurerne dels kunde intet
uppfylla deras contract, dels gjorde de bankrutt.
Brän-vinsmagasinerna uti landsorterna voro öfverfulla och litet"
Fersen. Hist. Skrifter. IV. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
