Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade Wingård till Enkedrottningen öfverbringa sina
propositioner.
Wingård trodde Konungens afsigt vara uppriktig.
Anmodad att återföra friden mellan moder och son,
försummade han intet ögonblick att meddela Enkedrottningen
detta samtal, med hela den theologiska kraften och
vältaligheten.
Enkedrottningen blef rörd och uppdrog Wingård att
uttrycka hennes glädje deröfver för Konungen; att försäkra
H. M. att intet annat fattades i hennes lycka, än att få se
och omfamna honom; att hon alltid var stolt öfver att éga
sin sons hjerta, oaktadt allt hvad man försökt för att
be-röfva honom en öm moder. Hon önskade ingen upprättelse
för det framfarna; det hade varit missförstånd och
hetsighet å ömse sidor, beträffande deras sorgliga tvist; att en
ömsesidig glömska deraf, utan hvarje explication, vore den
säkraste utväg att återställa deras förening, och att hon
höll sin famn öppen med den ömmaste otålighet för att
emottaga en son, som hon skulle älska hela sitt lif igenom.
Wingård öfverbringade till Konungen detta svar den
följande dagen, och trodde sig blifva en angenäm
budbärare. Men huru stor blef ej hans förvåning, att finna
Konungen kall och med en Konglig ton i uttrycken! Sedan
han alSagt sin rapport, frågade honom H. M.: huru, min
herre? Drottningen har intet begärt se min son? hvilken
försoning! det är ju han, som utgör föremålet för vårt
brouillerie. Wingård erinrade nu Konungen det uppdrag
H. M. gifvit honom föregående däg, dervid ingenting
blif-vit nämndt om kronprinsen, och att det vore helt naturligt
att Enkedrottningen ej hade talat om kronprinsen, samt
upptagen som hon i detta ögonblick var med tankan att återse
fadren, och att det vore helt naturligt, det försoningen med
Konungen skulle äfven utsträckas till hela hans familj.
Konungen nekade att hafva gifvit Wingård uppdrag
att göra propositioner ifrån honom och tilläde: Jag kan
förlåta min moder såsom son, men jag kan intet förlåta
henne såsom Konung.
Wingård lika förvånad, som stött, betjenade sig af
Evangelii vapen, för att öfvertyga Konungen om hans plig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
