Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
complimenter. Gubben ville ej läsa utur papperet, en ond
ande tycktes hafva ingifvit honom detta förtroende till sitt
70-åriga minne. Han stapplade på hvart ord, få hördes^
men på en gång vände sig Kageneck hastigt till honom
och alla spectateurer sprungo på dörren och skrattade.
Då hade gubben sagt: que S. M. la Reine est charmée de
vous voir partir, i stället för fâchée, som det i Sparrens
föreskrift stod. Kageneck syntes ond, men sade ännu
ingenting. Audiensen slutades med all ungdomens skratt och
gubben, blek, darrande och bedröfvad, sökte sig en vrå till en
fristad, der han med Bourdonnière öfverlade om sin olycka.
Nu fördes Kageneck af både Konungens och
Drottningens hofstat igenom rummen, ôfvçr förstugan till
kronprinsens stånddrabantssal. Begge hofmarskalkarne, Dtiben
och Manderström, knuffades om högra handen.
Mander-ström påstod sig ega 13 års äldre fullmakt och Dtiben att
han var vid Hans Maj:ts hof. Detta slutades endast med
några volter, som de dansade sins emellan pågolfvet. Vid
dörren emellan kronprinsens stånddrabanlsal och drabantsal
mottogs ministérn af prinsens begge hoffröknar.
Hofmästar-innan von Stauden var såsom öfverkammarherre och införde
honom i kronprinsens audiensrum, der uti en ländstol,
under en himmel, öfverhofmästarinnan grefvinnan Rosen satt,
hållande kronprinsen i knä;, han hade seraphimer-orden
utanpå sin klädning. Bakom stolen stod fänriken af gardet
von Utfall såsom vakt, och till venster hofmästarinnan fru
Ehrengranat. Kageneck gjorde sina tre reverencer, efter
eeremonielet och mycket allvarsamt sade en artig och kort
compliment; på hvilken grefvinnan Rosen, oaktadt alla
negotiationer derom, skulle svara. Hon hade sin
compliment skrifven bredvid sig, i sitt knä. Hon var blekare än
vanligt, darrande på målföret, ond och rädd. Aldrig hördes
ett ord af allt hvad hon sade; kronprinsen sjelf hördes
mera. Så länge han undrade på denna ceremoni teg han,
men då han tyckte den draga för långt på tiden började
han att skrika och öfverrösta sin hofmästarinna; han gret
äfven, så att Kageneck sade, att den ende som hedrade
hans afresa med någon regret, tycktes vara Hans KongL
Höghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
