Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigter, hans förtroende hafva varit mina ledare, och hindrat
mig från många de villostigar, dit en ungdom uti ett ungt,
lysande och verkande hof snart blir inledd; icke utan
förlust af sitt anseende och sitt eget sinneslugn blir utförd.
Då jag uti detta hof, intagen af hofgunsten och min egen
ringa förtjenst, snart var vid ingången af denna labyrinth,
färdig att der göra min lycka, drog hans hjelpsamma hand
mig derifrån, hjelpte mig att finna en för mitt sinne och
mina tänkesätt mera tillfredsställande väg. Jag sökte lyckan
inom mitt lugn, inom mina landsmäns vänskap, jemte de
vältänkandes af hofvet aktning; jag flydde hoftrapporna,
ehuru jag der, i så många år, dock nödgades dväljas, och
jag fick hvarje dag nya ämnen att vörda grefve Fersens
vänskap.
Ehuru dessa tänkesätt icke ifrån hofvets sida beredde
mig mycken förmån, ty allt sedan 1772 till närvarande tid
hafva de nådiga tänkesätt jag, ifrån H. M:ts sida, förut
varit öfverhopad af, småningom kallnat och aftagit endast
för denna orsak och för den kärlek jag till grefve Fersen
oaf brutet egt, — så har jag dock funnit tillfredsställelse inom
mitt eget samvete, belöning uti mina landsmäns aktning,
tröst af de ypperstes i nationen vänskap, och i min
fattigdom och behöfvande omständigheter den yppersta fägnad,
att aldrig, genom låga och ovärdiga medel, vunnit ett
halföres förmån, nytta eller anseende. Hvad borde då icke
detta afsked kosta mitt tacksamma hjerta! Blifve jag
ovärdig att räknas bland de vältänkande, den dag jag glömmer
grefve Axel Fersen och huru mitt sinne var beskaffadt, då
jag från honom vid Ljung skiljdes. Jag kan berömma mig
af hans ömhet vid detta tillfälle och torde detta varit för
mig det mest smickrande ögonblick. Jag har egt
Konungens gunst, jag har egt lyckans förmåner, jag har känt
ungdomens förtjusande nöjen, men intet har svarat emot
den för mitt hjerta mest smickrande öfvertygelse, att grefve
Axel Fersen med uppriktig vänskap skiljdes vid mig, utan
att han med mig eller jag med honom egt orsak att hafva
ett ögonblicks missnöje. Blifve han och hans
efterkommande så sälle, som jag det af ett uppriktigt och tillgifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
