Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 STRAFF FÖR FÖRBRYTELSER EMOT KON. LIVRÉ. [l7 82]
assembléen på börsen, — deri adeln och bourgoisien tog så
mycken del och som synnerligast intresserade ungdomen
af båda könen, som tyckte om att dansa — blef flyttad till
Lördagar, som var den minst lämpliga dagen för
bourgoi-sien, hvilken, synnerligen hvad deras fruntimmer beträffade,
gjorde sig en samvetsskrupel af att dansa på afton före
Söndagen, och som i deras enskilda lif aldrig på Lördagen
firade hvarken bröllopp eller andra högtidliga akter. Det
var i det hela högst likgiltigt om Konungen gaf cour den
ena eller den andra dagen, och om man dansade Lördagar
eller Söndagar på börsen; emedlertid gjorde denna
obetydlighet stort intryck på qvinnorna, hvilka alltid draga
männen med sig; man klandrade mycket Konungens
oroliga och ombytliga lynne; den allmänna meningen hade
upphetsat sig till fronderi, öfver allt det som utgick från
Konungen eller hofvet.
Förordningen af den 1 Februari 1782 *) beträffande
Konungens livré förorsakade en mycket större sensation
ibland folket och adeln. De äldre påbuden föreskrefvo, att
hvarje förolämpning eller handgriplighet emot Konungens
livré bestraffades med dubbla böter. Denna lag hade visat
sig tillräcklig sedan tvenne århundraden tillbaka, för att
upprätthålla ordningen i detta hänseende; men allt sedan
år 1772 hade hofkretsen blifvit ett vigtigare föremål än
Riket och folket, och allt det som tillhörde hofvet, hade
tagit aig en öfvermodig ton, som tilltog år ifrån år
synnerligen bland pager och kongjig stallbetjening.
Konungen tyckte om att resa fort, vare sig till häst
eller i vagn. Hvilka hinder än kunde finnas på gatau,
hans vagnar kördes alltid i fyrsprång; olycklig den som
ej kunde hålla ur vägen. Alla hofvagnar körde lika fort,
äfven när de voro tomma. Flere personer hade begärt
laga ersättning, för att hafva blifvit skadade till armar och
ben, ehuru fåfängt. Oförskämdheten hos hofvets kuskar
gick så långt, att de påyrkade att enskilde personer, af
hvilken rang de än månde vara, skulle, när de åkte, helt
enkelt hålla stilla med deras vagnar när de mötte en äfven
’) Se ”K. M:ts Kungörelse, hurn de anses skola, som K. M:ts livrée ofreda.
Gifven Stockholms Slott den 1 Februari 1782.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
