- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Femte delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 3 /
143

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så snart riksrådet grefve Ulrik Scheffers afskedstagande
var afgjordt, expedierade Konungen ett ilbud till grefve
Crentz, sin ambassadör i Paris, med dennes utnämning till
riksråd och till den befattning grefve Scheffer innehaft med
titel af Rikskansliråd. Konungen hade föresatt sig att
af-skaffa kanslipresidents-embetet, ehuru det var uttryckligen
faststäldt uti Regeringsformen. Grefvarne Scheffer hade,
allt sedan år 1772, förledt Konungen att företaga
godtyckliga förändringar uti stats-konstitutionen, och hade så
skickligt inympat på denne furste känslan af sin högsta viljas
makt, att H. M. ej lät ett enda år gå förbi, utan att hafva
utmärkt det genom något ingrepp på den allmänna
säkerhetens rätt. Grundlagen var så vanställd genom dess
till-lämpande, att deraf ingenting mer var gällande än
föreskrifterna rörande Banken.

Ett nytt ämne till allmänt missnöje uti rättvisans
skipande tilldrog sig med tullinspektören Amurén. Denne man,
begifven på konfiskations-vinsten, blef uti lägre och högre
domstolar och slutligen uti Kommers-kollegiuni dömd, efter
lag, till böter, tjenstens förlust och från äran för uppenbart
begången mened. De stora andelar af böter K. M:ts
förordningar hade tillagt tull- och bränvins-fiskaler samt
an-gifvare hade verkat att meneder vid alla domstolar voro
allmänt gängse och tog dagligen öfverhanden, hvaraf
allmän fred och säkerhet blottställdes. Deraf tycktes följa,
att när en så grof vanart kunde ledas i bevis, borde den
med all stränghet näpsas. Ieke dess mindre lät Konungen
öfvertala sig att låta den kongl. henådqingen mellankomma
och återgifVa den brottslige äran, hvarjemte han ock vid
sitt embete blef bibehållen. Kan väl en kongl. nåd sträcka
sig till ärans upprättelse, när gerningen är emot ärans lag?
Är intet menederiet, rätt betraktadt, ett gröfre brott än
dråp och stöld? emot de sednare kunna menniskor
för-skansa eller försvara sig; men emot menedaren är ingen
hjelp; mitt lif och min välfärd äro i hans mun.

Sedan 10 år tillbaka hade Konungen varit missbelåten
med riksrådet grefve Beckfries; han var den skickligaste
eller rättare sagdt den ende lagkarl i Rådet och af erkänd
förmåga. Öfverlägsenhet uti kunskaper och skicklighet hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:06:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/5/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free