Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru hertigen af Östergöthland år 1782 hade efter sin
moder ärft en ganska vacker summa, för att dermed betala
sina skulder, hade han redan kort tid derefter gjort
skulder till mer än 100,000 livrés. Han hade nästan ej mera
någon kredit för sina lifsförnödenheter. Ständigt i smått
gräl med Konungen, allt sedan år 1778, i anledning af
förhållandet till modren, ville han icke kompromettera sig uti
underhandling, för att blifva befriad från sin skuld. Han
använde dertill sin syster och grefve Gyldenstolpe, hvilka af
Konungen voro mycket ansedde. Konungen vägrade ingå på
hvarje- förslag, ehuru i sjelfva verket hertig Fredrik, som
varit, vid alla tilltallen, den minst avantagerade af hela
Kongl. familjen, hade mera rätt att vänta något
tillmötesgående af Konungen. Slutligen och efter mycket spring
fram och tillbaka, beslöt sig Konungen till att betala
hertigens skulder, med vilkor: l:o att borgenärerne afprutade
40 procent på deras fordringar; 2:o att hertigen tog
öfver-ste Klingspor att sköta sina affärer och 3:o att hertigen ej
skulle hafva någon som helst befattning eller disposition
att afgifva beträffande utgifterna för sitt hof; — tilläggande
H. M. att om hans bror ej ville härpå ingå, skulle H. M.
hänskjuta hela denna sak till Rådet, för att inhemta dess
tanka, huruvida han ej borde sätta hertigen under
förmyndare. De båda bröderne hade en häftig explikation med
hvarandra; hertigen vägrade antaga Konungens anbud,
förklarande att det var honom likgiltigt om det blefve
Klingspor eller någon annan, som blef major-domus i hans hus;
men att han aldrig underkastade sig att man afprutade 40
procent på hans borgenärers fordringar; att detta vore ett
bedrägeri, som skulle vanhedra honom, och att han
föredrog att sälja sin inobilier och draga sig tillbaka till
Tull-gam. Konungen förhetsade sig mycket emot sin broder,
men emot all förväntan bibehöll denne sednare sitt lugn
och mankerade ej den vördnad han var Konungen skyldig.
De åtskiljdes mera upprörda än någonsin och hertigen reste
till Tullgarn.
Konungen talade med mig härom den påföljande dagen
helt lugnt och erkände att han bemött sin broder allt för
hårdt, och att han varit förvånad öfver dennes fasthet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
