Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draga inför Konungen. Emedlertid gjorde H. M. en
de-marche vid franska och ryska hofven, i strid emot
riksrådet grefve Creutz’s mening, som hade en nog ledsam
framgång. Konungen trodde det nemligen nödvändigt att,
med anledning af sin onkels, hertigens af Holstein död,
upplifva sina anspråk på Oldenburg och Delmenhorst, ehuru
H. M:ts successionsrätt ej kunde blifva gällande förr, än
den äldre Holsteinska branchen, regerande uti Ryssland,
utslocknat. Frankrike afrådde Konungen att drifva denna
affär och lät honom förstå, att dess kabinett ej kunde blanda
sig i denna tvist. Emedlertid lät H. M. ej deraf hejda sig
och ådrog sig af ryska kejsarinnan, genom dennas
härvarande ombud Markoff, den varning, att om Konungen i
Sverige skickade ett enda krigsfartyg till danska kusterna,
eller på hvad annat sätt som helst företog sig någon
fiendtlig-het emot denna makt, vore ryska flottan och armén färdig
att understödja Konungen i Danmark sin allierade, och att
Kejsarinnan skulle ogerna se sig tvungen uppoffra sina
känslor af vänskap och förtroende för Sveriges Konung, för
att uppfylla sina traktatsenliga åtaganden och gamla
förbund med Danmarks Konung.
I sjelfva verket låg hela ryska flottan armerad i
Cron-stadt, för att lugna Danmarks oro öfver Gustaf III:s
krigsrustningar i Skåne och ordres till amiralitetet att utrusta
flottan i Carlskrona, dit man hade, allt sedan våren, insmygt
trupper och skaror af sjöfolk. Utrustningen i Carlskrona
blef ej fortsatt och intet enda skepp lemnade hamnen.
Det var ej den första gången som ryska Kejsarinnan
förde detta språk emot Sverige. Hon hade åtskilliga
gånger upprepat detsamma, och likväl envisades Konungen att
uttömma sina tillgångar på onödiga krigsrustningar och
roade sig med att uppskrämma Danmark och att uppreta det
genom förakt och sårande utlåtelser. Konungens förste
statsminister grefve Creutz var rätt ledsen deröfver, men kunde
ej hjelpa det.
Den 4 Oktober öfverlemnade statssekreteraren
Schröder-heim, till riddarhussekreteraren Bungencrona, ett med
Konungens eget sigill försegladt och med egen hand påskrifvet
konvolut, så lydande: Att öppnas då det blifver fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
