Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med bränvinsbränningen skulle ega rum den 1 Januari 1788.
Uti hvarje sockenstuga skulle länsmannen inkalla Socknens
innebyggare, der adel, prester och bönder, inför ett
protokoll, fingo frihet att antaga eller neka till kontrakters
uppgörande. Denna publikation vann icke allmänt tycke. Den
största delen af adeln fann den icke öfverensstämma med
Regeringsformen, som medgifver ingen ny beskattning utan
genom Riksens ständer. Presterna instämde ock härmed
och bönderna funno skatten för dyr emot vilkoren och
nekade. Då nu detta första anbud misslyckades, blefen
annan sockenstämma pålyst, i samma ämne, der H. E. M:t
lemnade landtmannen sju månaders bränning och utan
pannors förseglande efter denna tid; men landet var icke
allmänt hugadt, att dessa kontrakter antaga. Härefter kom
on tredje sockenstämma, som förvandlade de förra förslag
i så måtto, att kontraktet om bränvin med kronan icke
skulle vara en hemmansskatt, utan en personlig förbindelse.
Derjemte utspriddes ett anonymt bref, af en vän, till
on vän uti Östergöthland, som sökte bevisa, att så vida K.
M. förklarat detta kontrakt såsom en personel och frivillig
skatt, den der med räntan ingen gemenskap egde, så kunde
ingen adelsman hindra sina frälsebönder, att antaga
kontrakter, när de det vilja; ehuru uti K. M:ts publikation adel
och frälse icke var nämndt. Detta bref retade största delen
af adeln i riket, som väl kände sina privilegier ocb sitt
stånds rätt att svara för sitt frälse, så väl jorden, som
personliga skatter rörande, de der aldrig, utom Riksens
ständers samtycke, kunde ega rum. Sockenstämman hölls, men
utan framgång. Härefter publicerades en fjerde
sockenstämma, den landshöfdingarne personligen hålla skulle ocb.
inför ett protokoll, upptaga hvars och ens svar; hvarom H.
M. ville personligen blifva underrättad.
Mest alla landshöfdingar och biskopar läto, på hemlig
befallning, utgå varningar, hvilka uppå predikstolarne
upplästes; innehållande förklenliga tillmålen af »gensträfvighet,
»elakt uppsåt, olydnad och otacksamhet emot K. M:ts nåd»,
öfver dem, som icke funne sig vid att antaga K. M:ts
frivilliga anbud. Ibland de omständligaste publikationer i
detta ämne var landshöfdingen baron F. Strömfelts uti Lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
