Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en kongl. boning, men för stort till ett lusthus eller
eremitage, och ehuru nu grunden var lagd med mycken
kostnad, skulle den rifvas, för att förlänga fasaden till en
aiftenlig del.
Den 7 December utkom en K. M:ts kungörelse och
varning till dem som tadla K. M:ts författningar, vid straff
som 5 kap. 1 § missgemingsbalken stadgar. Denna
kungörelse härflöt af det missnöje, Konungen fattat emot
allmänhetens röst, öfver det våld, som öfvergätt både ständer
och folket i riket, genom bränvins-kontrakters påtrugande;
men i synnerhet af ifver emot allom dem, som genom
diktamina till sockenprotokollerna åberopat grundlagen och hvars
mans rätt. Konungen hade befallt justitiekansleren grefve
Wachtmeister att fiskaliter tilltala och till doms föra dessa
personer. Men som justitiekansleren vägrat, i brist af lagens
rum, till deras bestraffning, och Konungens harm ej var
släckt, så föreslogs denna kungörelse af riksrådet gretve
Beckfriis, hvilken för egna afsigters skull hade afiagt all
ömhet om lag och rättvisa och sedan år 1785 var blefven
den starkaste enväldets iörfåktare. Denna varning verkade
ej annat än större missnöje, mer rättmätigt tadel och
kallades allmänt Gustaf III:s munlås.
K. M:ts förordning om bestraffning för dem, som, utan
kontrakter bränna bränvin, var tillskapad af
statssekreteraren för finans-ärendena baron Ruuth och generalmajoren
Toll. Författningen var vidlyftig och sträng, men egde
ingen rätt lagstiftuingsgrund. Kiksråderna grefve Bjelke,
Bunge, Hermanson, Wachtmeister, Beckfriis och Liljencrantz
blefvo kallade att sig häröfver utlåta; men ehuru
plurali-teten afstvrkte flera föreslagna bestraflfningssätt, och i
synnerhet att samma föröfvade brott, som af en bonde eller
torpare kunde försonas med 16 riksdaler 32 skilling, skulle
för en adelsman, ståndsperson eller annan embetsman, skärpas
utan undantag med tjenstens eller dess karakters förlust, .
utom böterna; så att ett riksråd, general eller annan, af
hvad titel som helst, skulle mista tjensten, om han egde
någon tillmäskning, drank och bränvinsredskap uti sitt hus;
och riksrådet grefve Hermanson författade häröfver sin tanke
uti ett särskildt diktamen till protokollet, som var uppå lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
