Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kurirer affårdades till svenske ministern baron v.
Nolcken, men som baron v. Nolcken redan blifvit tillsagd af
vice-kansleren grefve Österman, att han, par represaille för
hvad som händt grefve Rasumoffsky, icke mer såsom svensk
minister ansågs uti Kejsarinnans hof — afsände han
Konungens mediationsproposition genom sin legationssekreterare
Scblaf till grefve Österman, hvarpå intet annat svar följde,
än ordres till baron v. Nolcken och Scblaf att innan 24
timmar resa utur Petersburg och taga vägen genom hvita
Ryssland till Willna, genom Polen och så vidare till Sverige.
Konungen trodde intet att hans anbud skulle göra så
litet intryck uti ryska hofvet. Genom falska underrättelser
egde Konungen och alla dess favoriter den öfvertygelsen,
att tidpunkten för Rysslands fall var inne; att Ryssland
egde hvarken folk, penningar, kredit eller flotta, och att, i
följe häraf, kunde man allt våga, ehuru Sverige ock
saknade styrkan af arméen och penningar, utom hvilka intet
krig har framgång. Baron Ruuth, Konufigens svage
finansminister, hade dock gifvit Konungen tillkänna att han kunde
skaffa tillgång till penningar till slutet af Augusti, men efter
denna tid egde han inga resurser till krigets utförande.
H. M. högqvarter liknade mera ett hof än ett
högqvar-ter, och var komponeradt af öfverstekammarjunkaren och
öfverstekammarherren, hofmarskalken och hela betjeningen
af kammarjunkare, som, tillika med några och tjugo unga
adjutanter, omgåfvo Konungen. Riksrådet grefve
Oxen-stjerna, med alla statssekreterare och kanslibetjening, voro
ock uti sviten och ceremonimästaren hade ock fått ordres
att vara följaktlig .till Finland. Man dömde deraf att Kon-
la plus injuste et la plus indigne le Roi s’est permis les première
hostilités, et qu’il a osé même lui faire les propositions les plus ridicules et les
plus choquantes. Je n’en reviens point et je ne croyais certainement pas
qu’il fut possible qu’un être osât jamais cela vis à vis V. M. I. Qu’elle
imagine qu’il a poussé la démence jusqu’à charger son ministre Celsing à
Vienne de me proposer que, par le crédit prépondérant qu’il avait à la
Porte, il voulait m’eti procurer tout de suite une paix séparée et très
avantageuse, et qu’il désirait seulement que je lui fasse connaître les conditions
auxquelles je me déciderais de la conclure. J’ai bien vu des faux de ira
vie qui l’étoient pour eux et dans leur actions, mais je n’en ai jamais vu
qui supposaient tous les autres encore plus faux et plus indignes qu’eux.”
(Se Josépk II und Katharina von Russland. Ihr Briefwechsel
heraus-gegeben von A. Ritter v. Arneth. Wien 1869. Pag. 315—17).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
