Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett så snöpligt slut uppå en så angelägen operation,
som Fredrikshamns eröfring, röjde en bottenlös okunnighet
uti krigsväsendet och verkade uti arméen nedslagenhet,
missnöje och sturskhet. Konungen lät rycka regementena
framför lägret, talte dem till med nåd och vänlighet och
frågade dem om de icke ville följa fionom i lif och död emot
Rikets fiender; de flesta regementen svarade intet.
Svenska knekten fann sig ock icke uti att se
Konungen, arméens anförare, till häst med en hvit tröja, en jacka
helt kort,# efter Konung Gustaf Adolfs kostym, ett axelge*
häng med Carl XII:s värja, Carl X:s hatt och dertill utan
byxor och stöflar, med ett par pantalonger af couleur de
rose sidentyg med små brodequins och röda klackar. Denna
klädbonad hade intet martialiskt och misshagade arméen.
Konungen dolde sin bestörtning öfver regementenas
tystnad. Alla der närvarande generaler och öfverstar gjorde
Konungen föreställning om arméens position, som hade en
corps Ryssar, hvilken förmentes 6000 man, i ryggen, och
som antågade öfver Willmanstrand och Davidsstad, hvar
förutom de 4 dagars föda soldaten burit på ryggen, under
denna expedition vore förtärd och ingen vore att tillgå. Alla
yrkade reträtten till Högfors, den Konungen ock lät gå i
verkställighet och hvarigenom krigets skick ock blef hastigt
förvandladt från offensivt till defensivtl).
Ehuru stark förställningsgåfva Konungen egde, kunde
han ej dölja sin nedslagenhet och bedröfvelse öfver
kampanjens olyckliga början. Villrådigheten regerade i
hög-qvarteret. Konungen gret, vred sina händer och förtrodde
sin förtviflan till alla, som nalkades honom. Han liknade
sitt förestående öde vid Erik XIV:s och Carl Stuarts. Hans
enda önskan var att genast sluta fred med Kejsarinnan,
men han visste intet huru negociationen härom kunde böljas,
utan att vanhedra sig och Riket. Konungen var då
öppen-hjertad emot alla, och sade äfvenledes till min son, * 2) som
var tjenstgörande kapten af drabanterne:
’) Se om alla dessa tilldragelser öfversten grefve A. v. Fersens bref till siu
fader, dat. Lovisa den 9 Aug. 1788; bilagan N:o V.
2) Grefve Hans Axel v. Fersen, sedermera riksmarskalk, mördad under ett
upplopp i bnfvudstaden den 20 Juni 1810.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
