Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här blef ämnet att tala om landtmarskalkens
rättigheter att förbjuda ståndet, efter eget tycke, öfverlägga oclj,
sedan ett beslut vore fattadt, att förklara det, efter eget
behag, kraftlöst och ogildt. Jag bad landtmarskalken
upplysa mig om de lagseus rum, uppå hvilka denna förmenta
myndighet sig stödjer. Icke funnes den styrkt uti
landt-marskalkseden; icke heller uti’regeringsformen,
Konungaförsäkran, riksdagsordning eller riddarhusordning.
Landtmarskalken och talmännen ega lika «rätt att, uti sina
respektive stånd, proponera och med ordning till slut
befordra de ämnen, som hos Riksens ständer af handlas; de ega
ingen röst bland ständer, uti öfverläggning och beslut, annat
än den, att uti propositionen till ja och nej upptaga
med-och motmeningen. Och efter den närvarande ställningen,
om denna öfverdrifna myndighet gillas kunde, behöfdes,
till alla riksdagsärendenas afslutande, inga andra än K. M.
befallning och fyra talmäns röster, hvilket icke instämde
med närvarande konstitution och Riksens ständers fria röst.
Jag var rörd öfver att se lagen förkränkas och
adelsståndet förnedras af en sanslös landtmarskalk, och utförde mitt
tal med en så stark röst, som mitt bröst kunde
åstadkomma; men med höflighet eipot landtmarskalkens person,
den jag, från första ungdomen, lefvat uti vänskaps
umgänge med och hyste all aktning för.
Baron Carl De Geer, herr de Frietzsky, baron Rutger
Macklier med flere, instämde uti samma mening och
yrkade på deputationens afsändande till de respektive
stånden, och landtmarskalken tillställde med egen hand
extrac-tum protocolli till lagmannen grefve Gyllenborg, såsom
deputerades ordförande.
Ofverste Liljehorn anförde några ord till bevisande af
onödigheten af denna deputations afsändande. Han afrådde
att vidare härom öfverlägga och varnade adeln för de
betydande följder, som deraf skulle härledas.
Nog var det synbart att ett så olagligt, samt
adelsståndets värdighet och rätt rörande steg af
landtmarskalken, var en följd utaf aftal med Konungen, till konfusions
åstadkommande bland adeln, utur hvilken våld och envälde
skulle uppresas; men eftergifvenhet under landtmarskalkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
