Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håll, emedan hela vägen gick genom en skog, uppfylld af
defiléer. Eftertruppen begaf sig dit in, utan att utsända
bevakningstrupper på flankerna. Böhns frikompani blef der
anfallet och slaget, dervid en kapten sårades och nära 200
man dödades eller tillfångatogos. Elfsborgs regemente
befriade sluteligen major Böhn.
Ehuru general Hamilton endast gjorde korta dagsmarcher,
blef han likväl nödsakad att stanna vid Flirstenberg, vid
Lichen och vid Rheinsberg, emedan trossens dåliga
beskaffenhet och felaktiga anordning beröfvade trupperna deras tält,
kokkärl och bröd. Trossen åtföljde icke trupperna, så att
för hvarje marschdag, måste de ligga stilla i bivouac 24
timmar, för att invänta densamma.
General Liewen hade i spetsen för hären marcherat på
Neu-Ruppin, der han camperade med sina förtrupper, med
undantag åf kronprinsens regemente, som han den 23
September hade posterat vid Fehrbellin, en liten stad vid
Rheinfloden. ,
Hela svenska hären skulle marchera till Neu-Ruppin,
och anordningar för lifsmedel voro der vidtagna. Trupperna
kunde icke fatta position annat än vid en större stad i
anseende till brödet; men marquis Montalembert ansåg att
krigshären borde marchera till Lindow och derifrån
framskjuta detachementer emot Prignitz, Ruppin, Fehrbellin,
Ze-denick och Cremme, förenade med posteringar.
Man anmärkte emot detta förslag: att trakten omkring
Lindow hade mindre öfverflöd på lifsmedel än Ruppin och
Priegnitz; att svenska hären ej var nog stark för att kunna
lemna tillräckligt med trupper till alla dessa detachementer,
och att en så utbredd ställning skulle löpa mycken fara,
om konungen i Preussen skickade fram trupper mot Havel
eller Rhein. Emedlertid gillades Montalemberts förslag och
Svenskarne marcherade från Rheinsberg till Lindow, dit de
ankommo den 21 September.
Hufvudhären var knappt förlagd i bivouac, förr än ett
ilbud ankom från general Liewen, med rapport att
kronprinsens regemente var samma dag den 25 September,
anfallet vid Fehrbellin af preussiska lätta trupper, att de blifvit
tillbakaslagna och att general Liewen låtit Westerbottens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
