Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tember med allt sitt fotfolk. Svenska besättningen som vari
ständig oro öfver fiendens närhet, höll god uppsigt på
honom, synnerligen kronprinsens regemente.
Anfallet blef lika häftigt, som försvaret envist;
kanonerna serverades till större fördel för svenskarne än för
Preussarne. Striden fördes plutonsvis på, gatorna,
preus-sarne veko undan och återkommo ofta med sin gevärseld.
Major Carnal, som hade befälet öfver de två regementena,
betedde sig mycket tappert och gaf icke ordres till återtåg
förr, än han dertill erhållit befallning af general Kalling,
som var i lägret. Efter två timmars strid drogo sig
svenskarne tillbaka ur staden, öfvergingo bron och stannade
bakom en redutt, som blifvit uppförd på venstra stranden
för att beherrska defiléen. Preussarne tände eld på bron
och aflossade några kanonskott emot redutten, utan all
verkan.
De första kanonskotten vid Fehrbellin hade uppväckt
allarm uti svenska härens läger, samt i högqvarteret vid
Neu-Ruppin; man slog larm och trupperne trädde under
vapen. General Hamilton, förbryllad och orolig öfver hvad
parti han skulle taga, detascherade icke så fort han bort
och kunde hafva gjort understödstrupper till Fehrbellin.
Han förlorade mycken tid med att galoppera utåt
truppernas uppställningslinier utan afsigt, och rådfrågande hvem
han mötte. Slutligen fick generalmajoren grefve Horn
befallning att marschera till Fehrbellin med hufvudhärens
piketter och general-löjtnant grefve Liewen att omedelbart
följa efter med ett regemente rytteri och två regementen
fotfolk.
Grefve Horn, ’som först anlände till Fehrbellin, lät
genast släcka elden på den brinnande bron. Vid hans
ankomst, som upptäcktes af Preussarne från höjderna, tvungos
desse sednare att draga sig tillbaka. Deras återtåg blef så
brådskande, att de qvarlemnade en del af sina sårade och
ej hunno bortföra deraf mer än 15 till 16 lastade åkdon.
De gåfvo sig ej ens tid att undersöka husen och togo ej
bort Westerbottens regementes fanor, hvilka af ett misstag
hade blifvit qvarglömda uti chefens qvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
