Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ai
(kapnader upracktes, väcktes de mSnfkliga
kån-darna. Hjärtats innerfia röd ropade: Vi
5-ro alle likar, alle broder, alle barn af
fam-me Fader, alle bedämde til ett mal—dl/korn
hvurandre inbördes! — Och
månnifkodäg-tet uplbid til ert folk, och verlden blef ert
enda tempel, där, genom en verkfam dygd,
den Högites ära förkunnades.
En ållkande och en uprigtig Vin,
hvilka höga k.indor intaga icke deras finnen?
Hvilken villud i narurens betraktande,
hvilken glädande kända inom fig? — D >d låg
naturen for den vilda månnilkans kinda.
Hemlk och dyder, fom hans egen fjål,
vilade fig för honom den omgifvande naturen;
des fkör.het var för honom en hemlighet.
Han kände utan tackfamhet Solens
uplifvan-de (trälar; lian låg, uran behag, den
filfver-klara vågen; han (makade, utan valluft, den
upfrifkande källan; han hörie, utan kända,
Näktergalens dag, och blomfterångcns
(kona ångor voro för hans lukt förlorade. —
IVIen ömheren och vånikapen kommo, och
med dem ljus och lif i verlden. Nu
vifa-de fig naturen under en ann3ti fynpunkr.
Den ömme, den kåndofulle, han andades,
han kände, han njöt, och inbildningen
för-fkönade hans njuteller. Tackfam lyftade han
fina blickar mot den välgörande folcnj glad
blandade han fin röd med foglarnes. Hån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
