Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7©
de fridfamma lagrar, fom, vundne utan månft
ligherens tarar, fkola förvärfva Er, ej fot
fkråckelfens och beundrans vilda låffånge:
men tackfamhetens och vördnadens olkuldj
fulla ofFerJ Gån at, genom Er kårlek til rått
vifa och allmånt vål, Er enighet, laglydna:
vånficap och förtrolighet, en gång göra f<
verlden begripligt, at denna fällhet ej tyoi
eger rum i en leende inbildnings ljufva fort
ftållningar, utan verkligen i naturen kan ;
genfinnasJ" —
Derefter uplåfles Galilei DrSrn, Öfvei
låttning, redan införd i Förfta Häftet; oc!
Straffets Lag, Ode; hvaraf vi vilje meddcl:
följande Recenfion.
Efter antagande af den ufgamla fatfen
den vi likval an fe för obevift, nåmligen: a:
i allmänhet den Dygdige år olycklig, det
lnftfulle lycklig, yrrrar fig Författaren ön
månniflcans fällhet och elände:
"Skulle jag min nåda dömma
efter nödens fylda mått;
Laften ikulle jag berömma,
Dygden fkulle blifva brott;
ty jag mindre fållan fer
Laften glädjas —–-
ån at ofkuld lyckan finner,
och fin lön i tiden vinner."
(Men:)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
