Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7»
"Kanfke Han, fom fcr det hela,
finner denna delning rått;
fer, at Dygden (kulle fela
om hon funne lifvet IStr."
År det då Gud, fom fànder plågor och
ftraff? I fvaret på denna fråga, tro vi ofs
hafva funnit utbrott af det otnafte hjerta.
"Sjålfve", heter der,
— "Tyrannens hjerta rors,
når förtrycktas jåmmer hors;
fruktade han ej at krofias,
fkulle deras kådjor lodas."
Och Gud —
"Han, lom fjSIf befallt forlåta, fkulle
Hjn ljålf fålla hämndens domar öfver fina
kreatur, eller plåga o(kulden? Nej. Hvadan
iro dl mSnnifkornas qval? Jo, de följa af
vifla gerningar, "ligga inom lafiens (kal",
hvilket at bryta eller ej, beror af männifkan;
Laften måfle fåledes altid fora olycka med
fig. Vi kunne ej förena detta, med hvad
ofvanföre år anfördt, annorlunda, ån at vi fkilje
imellan verklig och inbillad Sällhet,
verkliga och inbillade qval. Laftens barn kunna
vara lyckliga: det år, de kunna ega hålla,
ikonhet, fnille, talanger, rikedomar,
anfeen-de, magt; och defTa medel borga icke fållan
for vålluftens låckrafle njutningar: men
gifva ej verkelig Sällhet; dl Ofkuld«n, då Dy g-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
