Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ödemark, en tomhet, et orons och
ledsnadens hemvist. Men finnas dà inga
verkliga nöjen? — Höt mig.
Jag gick för några dagar sedan in i
en usel koja, som bedrijfvelsen och
eländet rycktes hafva utsett til sin boning.
Jag säg en far och eh mor, omgifne af
fem smà barn, som med suckar och
tårar begärde af dem et bröd, hvilket de
ej kunde gifva. Hela denna olyckliga
fa-mille egde intet, utom bedröfvelse och
tårar. Hvilken åsyn! jag erfor den
lifligaste rörelse, jag gret. Ljufva rörelse!
vällustfulla medlidande! Jag räckte àt
desse olycklige en hjälpsam hand; jag
skaffade dem mat; fadern och modern
gof-vo straxt deraf åt sina barn, hvilkas
pilstånd smärtade dem mer än deras eget.
De syntes själfve smaka en större
förnöjelse än den de tilförde dessa oskyldiga
varelser, hvilka förtärde denna födan, och
synres aldrig kunna blifva väl mätra. Jag
kan icke afslcildra det som föregick hos
mig jag förblef orörlig, med ögonen
fästade på dessa föremål, och hjertat
up-rördt ömsom af qval och nöje. Då de
hade ätit sig förnöjde, kastade dj
tacksamme sina blickar på mig, såsom deras
beskyddare; de föllo alle för mina fötter,
utan at kunna tolka sina känslor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
