Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ai6
ilens ställning och upsyn lifligast målade.
Jag räckte dem handen; jag gaf dem
några stycken af den metall, hvars rätta
bruk jag hitintils icke känt, cch som aldrig
förr hade gjort mig så lycklig. Jag gick
derifrån, öfvertygad at hafva funnit den
verkliga källan til nöjet; jag lofvade
inför mit samvete at icke söka någon annan;
at upsöka eländet i den bedröfliga och
gömda enslighet där det döljer sig; så
förhålla mig, at de usle kunna märka, dec
jag njuter en högre förnöjelse af at
hjälpa dem, än de af min hjälp, och blifva
öfvertygade, at denna glädje hos mig är
lifligare, än at den af deras erkänsla kan
förhöjas. Sedan jag tagit detta beslut och
handlat derefter, är jag verkligen til, och
finner sällheten af lifvet. Verlden gör sig
icke begrep om mjn lycka, antingen derföre,
at jag döljer mig för des blickar, eller
derföre at hon ej kan föreställa sig någon
lycklig, utom hvirfveln af des nöjen; men
om hon kunde läsa i mit hjertas innersta,
skulle hon erfara at alla des nöjen endast
äro plågor, jämnförde med den
tilfrids-ställelse jag känner, då jag mildrat den
olyckliges öde!
H.
Säll*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
