Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
förnuftet pröfvat, kommer ordningen til
känne at afgöra beslutet. Denna passion
,kan vara ädel, ledd af et godt och
fördomsfritt förstånd, och då utstakar hon
värdiga föremål för den väljande. Men
hon kan ock vara oädel, missledd,
tygel-lös — och då framställer hon föremål,
|som dels i sig själfva äro skadliga och
[förkastliga, dels genom de medel, som
I til deras ernående användas, måste
blifva det. — Degaret til ära är oskyldigt,
är godt i sig själf, men det eger i sig,
såsom alla vara öfriga begär, en anledning
til vårt fördärf. Solen är välgörande —
han lyser, lifvar och värmer oss -— hvar
och en känner och erkänner det. Men
spänn, förmätne, dit öga emot des
strålar — trotsa des brännande verkan — och
j: du skall mista din syn — dit ögas ljus
Iskall utfläckas af des starkare ljus.
Dessa anmärkningar leda oss til at
finna skilnaden imellan den verkliga och
den inbillade storheten. Förnuftet
utstakar den ena, inbildningen, förförd af
passionen, den andra. Den ärelystnad, som
drifver den verkligt Store, är en förädlad
känsla af des värde, grundad på verkligt
goda och för mänskligheten nyttiga
egenskaper: är et begär at utmärka sig genom
dygdiga och ädla gerningar, — at göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
