Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2T7
Ibtønd forntidens Vise, lär ingen, så
vida bekant är, haft någon fast
öfvertygelse om själens odödlighet, eller fattat
några sunda begrep om tilståndet efter
döden, förr än Socråtes. Denne
ypper-lige Man, sit tidehvarfs heder, och
eiter-tidens beundran, tänkte häri, som i alt
annat, stort och ädelt. Men i synnerhet
i den critiska stund, då ban var färdig
at falla et offer för en brottslig faftion,
då han såg sin uplysning, sin dygd, sina
förtjänster emot Fäderneslandet och
mänskligheten belönade med fängelset och
giftbägaren, röjde sig hela storheten af hans
själ. Då kände han med öfvertygelse, at
hans själ var odödlig, oeh denna känsla
gaf honom mod at möta sit förestående
öde. — Han talade med det lugn minnet
af en dygdig lefnad ingifver, inför
sina närvarande lärjungar och vänner, i
dessa höga ämnen. Hvar tanke
förrådde den Vise, och hvar målning af det
tilkommande böd den lidande dygdige at
hoppas.
Så mycket är redan skrifvet om
Socratis sista stunder, och de tankar ban
yttrade i förenämnde ämnen, at vi tro oss
böra förbigå de bevis han deri
framstäl-de, hvilka desutom föga skilja s4g från
R 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
