Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–34?
deras perfoner fä olyckligtvis ofta dela
deras Skrifters öde.
Om en Riddare nu vifade fig i
medeltidens ruflning, for i härnad mot de
otrogna, duellerade för fin (kona, refte
verlden omkring at (làfs för rättvifan,
dygden och o/kulden , (kydda den
förtryckte, flraffa den illake, utrota tjufvar,
fkälmar och lurendrägare, förfvara Kyrkor
och Klofter, Munkar och Eremiter,
vandrade fåfom Peregrin til det förlofvade
landet, eller gick fåfom S:t Franfifcus
på den Helige Faderns befallning at
underkafla fig et prof, fom ej är flört
artigare at befkrifva än at förföka *).
Vifferligen fkulle en fådan varelfe i vår
tid fynas altför befynnerlig, och kun.
de icke gerna undgå at anvifas den
boning, där de förvaras fom miftat fina
finnens rediga bruk. — Är det icke famma
förhållande med en vifs Clafs af våre
Lärde? De lefva ännu i fina griller tilbaka i
längefedan förflutna tidehvarf, omgifne af
*) Man berättar om S;t Franfiscu» at ban, för
at ädagalagga fin ftora undergifvenhet för
Påfven, och Gudliga väfende, pä den Helige
Faderns befallning, tog fit herberge bland en
fvinhjord, dår han förblef tils det tilläts
lie-nom återkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
