Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–34?
lycka för män/kl igheten, om de fjäifva
faic-nat upfoftran , om de ega antingen en
o-duglig eller en fördärfvad cara&er, om
de blifvit vände vid antingen at icke
tänka, eller at tänka ingenting förnuftigt,
om de äro intagne af fördomar,
dårflka-per och fåfänga, om de äro känflolöfa
eller deras känllor blifvit mifsledda. Det
vore at för mycket mifskänna det
älfkvär-da Könets förädlade tänkefätt, at tro det
i et för des väl få vigtigt ämne kunna
hyfa mer än en mening. Tvifvelsutan
bör aldrig en ung Ikönhet kunna finna fig
ällkvärdare och lyckligare, än genom
be-fittningen af de egen/kaper, fom genom
den prydnad de gifva hännes fjäl, fkänka
hännes behag et ökadt värde. En fvaghet
beherrlkar Könet (om man annars får kalla
det fvaghet, fom är en af naturen inlagd
böjelfe, och fom ofta leder til gemenfam
fällhet) — den at befalla. Då de älika
fit välde, böra de vilja ega det öfver
förnuftiga och dygdiga varelfer; och de måfte
derföre infe, at utan verkligen ällkvärda
egenlkaper, de/kola förlora det i längden.
Man vet til hvilken höjd Fruntimren kunna
ftiga i vett och dygd och alla goda och
nyttiga egenlkaper, endall de dertil vinna
tilfälle, och omforgen om deras förfta
ål-Bb 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
