Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3*6 ■-
bara i Karlarnes fphere, hafva i fin egen
varit fmå och föraktliga. Könets ära
höjes verkligen icke af deffa Hiftoriens
hjeltinnor. Vi fe dem beprifade för deras
lyfande Snille, deras vidfträckta
kunlka-per, deras ftora inflytande pà hela
Nationers öden, deras djuptänkta Planer och
Politi/ka uträkningar. Men hvar finne
vi dem berömde för deras ftilla dygder,
deras ömhet, deras kärlek för fina Barn
och forgfalliga vård om deras upfoftran ,
deras trohet emot fina Makar, deras
bemödande at förljufva deras lefnad, och göra
fin förening fäll för dem bägge? Och är
det icke i deffa egenlkaper Fruntimrens
verkliga förtjänl! beflår? Är det icke
under denna fynpunkt deras fanna värde i
den vackrafte dag vifar fig ? De föddes til
et välde — men det var behagens, ej
ftyr-kans. De ämnades til våra hjertans
be-herrfkare, ej at underlägga Nationer och
Verldar fina -Lagar. Jag lämnar därhän
de lärda och vittra Fruntimrens ära,
men jag fruktar at den ofta nog vinnes
på dygdernes och deras fkyldigheters
be-koftnad. Äfven få litet man bör göra en
Man til Qvinna, bör man göra Qvinnan
til Man. I båda affeenden felar man mot
Naturen, och åftadkommer det ftörfta onda
i den enfkilda lefnaden. — För at beftäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
