Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vettenlkap, ur/kilja det fanna eller falflka,
rätta eller orätta j men låt Fruntimren
ledas af fin naturliga känfla til Sedolärans
utöfning, af en lycklig vana föras til fina
fkyldigheter, utan at juli efter fäkta
bevisningsgrunder kunna afgöra, hvarföre det
ena är rätt eller det andra orätt. Då,
fåfom redan är anmärkt, Karlarne ega et
djupare förftånd och en /karpare
urlkilj-njng, Qvinnorna åter en lifligare känfla
och en naturligare böjelfe för det goda,
är denna känfla och böjelfe hos dem en
lika flark drif-fjäder til utöfningen deraf,
fom förnuftet och öfvertygelfen hos de
förra. En vifs odling af förftåndet är
vis-ferligen nödig för Fruntimren, ty deras
inre känfla, då den ej af förnuftet kan
hemta någon ftyrka, måfte efter hand
för-fvagas, och kan flutligen aldeles förloras j
utom den ftora förluft deras behag måfte
vidkännas, dä de äro infkränkta blott inom
en utvärtes vacker fkapnadj äfvenfom hos
karlarne en blott dygdens Theorie utan
des utöfning, fnart komme dygden at
endaft beftå i begrepp och föreftällningar,
och äfven ofta fkulle göra dem ofai ra och
vacklande. Utan tvifvel vore det
full-komligafte par i verlden, en Man af et
djupt förftånd och et lyfande fnille, och
en Qvinna utmärkt af fina dygder, fin
kärlek mot fin Man och ömhet för fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
