Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midt på golfvet och ställde på den en stol, på hvilken min
far satte sig, af betjenten kringsvept med en stor vid och
hvit kåpa, som räckte ända ner till fötterna. Herr Hagelin,
hans hårfrisör (ett riktigt original), i ljusgrå syrtut,
med en kam bakom örat och en pudervippa i handen, sjelf
pudrad, inträdde under det han gjorde många bugningar och
skrapningar med ena foten både för min far och för oss
små barn. Han räckte pudervippan åt betjenten, som skulle
hålla den medan han upplöste bandet omkring stångpiskan,
kammade och omflätade denna. Sedan framtogs puderasken,
vippan doppades deri och herr Hagelin, som en amatör,
med ljuft småleende, med hufvudet på sned och tagande
emellanåt baksteg för att se hvad effekt det gjorde,
pudrade så grundligen in min fars hufvud och hela ansigte,
att han icke kunde se upp innan betjenten hemtat honom
ett fat med vatten och en handduk. Denna ceremoni roade
oss obegripligt mycket och vi hade lof att en liten stund
se derpå. - När vi nigit för min far, skulle vi äta vår
frukost för att derefter gå in till mamsell Frumerie och
läsa och arbeta från klockan 9 till 1.
Min mor hade för sina barns uppfostran tre oryggligt
faststälda principer. De skulle uppväxa i okunnighet om
allt ondt i verlden, de skulle lära (inhemta kunskaper)
så mycket som möjligt, och de skulle - äta så litet som
möjligt. Till grund för den första af dessa principer låg
min mors öfvertygelse att obekantskapen med allt ondt
skulle ge barnen ett oskuldsfullt sinnelag och vänja dem
vid en atmosfer af renhet, som kunde välgörande inverka på
hela deras utveckling. För denna vackra tanke, härrörande
från min mors egen medfödda oskuldskänsla, är jag tacksam
och tror, att den hos oss ledt till renhet i tankar
och sinne, ehuru vi, då vi kommo ut i verlden, funno oss
smärtsamt bedragna i alla våra föreställningar och sågo den
ena illusionen försvinna efter den andra. För att vinna det
åsyftade ändamålet hade vi aldrig lof att vara i salongen,
då det var främmande hos föräldrarne, - på sin höjd blott
en liten stund - af fruktan att våra oskyldiga öron skulle
få höra något, som de icke borde höra, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
