Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Om sommaren 1824 reste min mor till Paris med min yngsta
syster Agathe för att sätta henne i ett orthopediskt
institut. Hon hade, ty värr, under de senare åren blifvit
betydligt sned och i Sverige fanns den tiden ingen hjelp
derför. Hedda och Claes följde med för att biträda min
mor under resan. Efter fjorton dagars vistande i Paris
återvände de och hade lemnat Agathe i det förträffliga
institutet, der hon då redan kände sig bättre till helsan
af den nyss började behandlingen. Två i Paris bosatta
älskvärda fransyska, fruar, m:me Holterman och m:me
Pietet lofvade min mor att moderligt omhulda och taga
vård om den lilla älskeliga svenskan, och dessa goda,
förträffliga menniskor uppfyllde troget under tvänne års
tid sitt gifna löfte.
Min fär gick en dag i slutet af September ner i parken
på Arsta och tog i det der belägna badhuset ett kallt
bad. Detta bekom honom så illa att han den följande
dagen blef allvarsamt sjuk och kände sina fötter nästan
lama. Mina föräldrars skicklige husläkare, lifmedikus
E-m tillkallades och han förklarade det vara nödvändigt
att min fär, för att kunna erhålla riktig vård, flyttades
till staden. Följande dagen bars han ner i en täckvagn, min
mor och jag följde med för att sköta och vårda honom. Mina
syskon flyttade fjorton dagar senare till staden, och nu
började en tid af sjuklighet och svåra plågor för min fär,
hvilka sedan hvarje vinter åter-kommo, och han bar dem med
beundransvärdt tålamod utan att någonsin klaga. Blott af
det smärtsamma uttrycket i an-sigtet sågo vi huru mycket
han led. När sjukdomen, som var gikt, sålunda brutit
ut i kroppen, blef min fär så god, så litet fordrande,
så nöjd med allting och ofta så glädtig, att vi fingo
den öfvertygelsen, att gikten förut varit i lynnet; ty
min fär som sjuk och min fär som frisk voro till lynnet
tvänne alldeles olika personer. Till det lättare lynnet
bidrog väl äfven den förändrade dieten.
Nu var det min mors och allas vår önskan att göra denna
pröfvotid så behaglig som möjligt för min fär. Då hans
plågor icke voro för stora läste vi högt en massa af
resebeskrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
