Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
En af de brudar, som denna höst kläddes och vigdes på
Arsta, hade en hy, svartbrim som en tatares. Under det
hon, iklädd sin skrud, speglade sig i salongen, sade hon:
«jag vet icke huru det kan komma sig, att jag är så röd i
öga! Det vet jag visst, att jag gjort allt möjligt för att
bli hvit. Hvar gång jag bykte väfvar hemma, så gned jag mig
riktigt dugtigt med såpvatten och lade mig sedan bredvid
dem i solskenet; men det har icke velat hjelpa». Jag
påminner mig ej om systrarne eller jag hade hjerta att
upplysa henne om det hon och väfvarne icke kunde blifva
hvita genom samma behandling; ty nu var saken ohjelplig.
Stod åter brölloppet på den stora ön Galon, tillhörande
Arsta, så kom brudskaran roende i löfklädda båtar, och
vid hemfärden satt bruden i den första båten, jemte sina
föräldrar och tärnor samt två spelmän, anförande tåget
och efterföljde af en mängd båtar, fulla af högtidsklädt
folk. En vacker dag var ett sådant tåg på den lugna sjön
och under musik rätt högtidligt och behagligt.
Vi syskon voro alltid bjudna på dessa bröllop, men fingo
aldrig komma. Hushållsmamsellen och inspektören följde
med brudskaran för att första dagen, jemte presteri, vara
de förnämsta gästerna vid bröllopsmåltiden, som vanligen
räckte i tre till fyra timmar, hvarefter dansen börjades,
hvilken ofta lärer varit stormig då brudkronan skulle,
såsom det kallades, dansas af och då det blef en strid om
bruden emellan de gifta och de ogifta q vinnorna, hvilken
naturligtvis måste slutas så, att de gifta vunno segren.
En höst var nu åter inne. I stället för att, såsom förut,
läsa högt efter thedrickningen föreslog min fär att vi
skulle under aftnarne spela ömsom trekarl, whist eller
schack. När vi en liten tid hållit på härmed blef Fredrika
allt mer och mer melankolisk; i synnerhet de aftnar, då
schackbrädet kom fram; ty nu ville min fär, att, när hon
blifvit matt, det skulle efterses huru hon hade kunnat
undvika det, och pjeserna ställdes å nyo upp såsom de
stått innan de afgörande dragen gjordes. På samma sätt
skedde det med mig, så att det dessa olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
