Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68
var det till och med så nära att bli utaf, att dagen
för vår resa till Christiania redan var bestämd. Mina
föreställningar och en af mig använd benämning på
lazarettet såsom hennes blifvande eremitage kommo henne
likväl att närmare tänka på saken. Hon föreslog sjelf att
resan skulle uppskjutas, afstod sedan lyckligtvis från
denna sin plan, vi talade icke mera om den och glad var
jag att Fredrika ej vidare vidrörde det kapitlet.»
Hos denna vän och förträffliga menniska var Fredrika åter
det följande året, 1845, för sista gången, för att vaka
vid hennes sjuksäng och tillsluta hennes ögon.
Då Fredrika derefter återkom från Norge vistades hon en
längre tid hemma hos min mor. Hon kände sig icke lycklig,
önskade någon förändring i sin lefnadsställning och nu
började hon uppgöra planer för en resa till Amerika. Hon
meddelade likväl i början icke dessa planer hvarken till
min mor eller till Agathe, anande att de skulle röna
starkt motstånd.
Innan Fredrika ännu blifvit omtalad och namnkunnig såsom
författarinna - det vill säga: innan hon fyllt 30 år -
hade hon haft tre tillbud att genom äktenskap förändra sin
ställning i lifvet; men hon ville icke gifta sig. En af
de tre personer, som mer än en gång sökte förmå henne att
ändra sin föresats, var en älskvärd ung man af god familj,
för hvilken Fredrika i sin första ungdom haft ett litet
barndomstycke; men hon lät nu icke öfvertala sig, anseende
att hon ej passade för att vara gift och troende att om hon
någonsin vågade försöket, skulle hon bittert ångra sig,
känna sig olycklig och sakna sitt älskade oberoende. Ett
ögonblick tvekade hon - men det var blott ett ögonblick - då
en älskvärd, god och originel äldre man hoppades att
genom en förening med henne finna ersättning för den
husliga lycka han förlorat genom en älskad hustrus död
och som sag i Fredrika den enda varelse, hvilken skulle
kunna skänka tröst och glädje åt hans återstående dagar. - Efter
30 års ålder, sedan Fredrika blifvit ryktbar, hade
hon lika många tillbud; men hon blef fast i sitt beslut
att lefva ena - ett bra uttryck, som hon lärt i Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
