Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78
afseende på arfsrätt, myndighet och gåfvornas fria
fruktbargörelse är man eller qvinna. Genom kristendomen
är qvinnan redan emanciperad, men vanans makt är seg,
och segast hos qvinnan. Det gamla så kallade naturliga
förhållandet finner hon beqvämligast. Eredrika kände sig
manad att gifva henne en kraftig påminnelse om sin sanna,
- det är: fullständiga kallelse.
Mig åter syntes qvinnans sanna kallelse och verkningskrets
i allmänhet vara anvisad af hennes natur, som i alla tider,
hos alla folk, i vanliga fall, var densamma, och som genom
kristendomen fått sin högsta, ädlaste uppgift att leda
menniskans odödliga ande till Gud.
Fredrika hade förr flera gånger bedt mig meddela henne
hvad jag funnit ovanligt och egendomligt hos menniskor,
särdeles hos ogifta fruntimmer, samt hvad som gaf dem
glädje i verlden. Detta hade jag gjort. Nu omtalade jag
för henne några vackra drag af barn, i fall hon ville
använda dem i sin nya bok; och äfven såsom illustrationer
till mitt project för hennes ovanligt begåfvade qvinnor,
för hvilka jag så gerna ville anvisa en för dem högre,
vigtigare samt för qvinnans både hjerta och hufvud mera
passande bana, än den att blifva embetsmän.
Jag var en afton för några år sedan på en consert i
Stockholm med en af mina vänner och hennes tioåriga
son. Den unga gossen satt framför oss. På ena sidan
om mig hade jag en annan god vän. Hon sag honom under
aftonen flera gånger föra handen öfver pannan och frågade
derföre om han hade ondt i hufvudet. Nej, svarade han,
jag har aldrig ondt i hufvudet. Derefter talade min vän
med några bekanta, som sutto bakom henne. Efter en stund
blef den unga gossen orolig, det syntes att han ville
säga något åt min vän; men hon var i full conversation
med sina bekanta. Slutligen stod gossen icke ut med att
vänta längre, utan utropade: hör! hör! och då hon vände
sig till honom tillade han: jag sade att jag aldrig hade
ondt i hufvudet, men det kan nog hända, att jag haft det,
fastän jag icke minnes det. - Det var det ordet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
