Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
87
tvenne bref från Årsta: det ena, ett långt bref, dikteradt
af Fredrika, till min man, angående hennes angelägenheter,
och i hvilket hon omtalade, att hon juldagen hade förkylt
sig efter att hafva i kyrkan bivistat högmessogudstjensten,
men att hon nu kände sig bättre, ehuru hon var mycket
matt. Det andra brefvet var från den tillkallade
läkaren, som underrättade oss att Fredrika var sjuk af
lunginflammation och förberedde oss på möjligheten att
hon icke hade nog krafter för att lyckligt genomgå denna
svåra sjukdom.
Samma dag reste min man och jag, under storm och regn,
ut till Årsta. Då vi klockan 9 på aftonen framkommo bad
jag Fredrikas goda värdinna försigtigt bereda henne på
vår ankomst. Hon var ytterst svag. Ack! jag sag genast
döden i blicken. Hon blef glad när vi kommo in till
henne, och sade, med afbrutna ord: «Ni äro så snälla,
som komma och helsa på mig. - Jag har varit så sjuk -
haft så svåra plågor - jag har aldrig varit så sjuk.» -
Känner du dig bättre nu? frågade jag. «Ja, mycket bättre»,
svarade Fredrika. Efter en liten stund, hvarunder hon
tycktes ha fallit i en kort slummer, sag hon upp och
sade: «Har jag drömt, att min syster och svåger äro här.»
-. Vi närmade oss åter hennes säng, klappade henne under
uttalande af några hjertliga ord; mycket tal talte hon icke
vid. Äter tycktes hon vara frånvarande en stund; när hon då
ånyo sag upp, sade hon till mig: «Du kan aldrig tro huru
goda och omsorgsfulla alla menniskor här varit för mig;
de hafva vakat hos mig, vårdat mig på ömmaste vis. De
äro så hederliga menniskor.» Det gjorde mig godt att
den älskvärda familjen på Årsta, som, sörjande, på något
afstånd omgaf Fredrikas säng, fick af hennes egen mun höra
dessa tacksamhetens uttryck. Kort efter det Fredrika sagt
dessa ord börjades den sista striden på jorden, den emellan
lif och död - och, Gud ske lof! den var icke lång, ehuru
smärtfull under en timmes tid, hvarefter allt medvetande
tycktes vara försvunnet och Fredrika fick stilla, utan
att sjelf hafva någon aning derom, somna in klockan 3 på
årets sista morgon för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
