Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
89
stora salong, flyttande sig från den ena platsen till den
andra. Sinnet var, såsom alltid, fridfullt och godt. Till
sin unga vårdarinna, då denna hjelpt henne att intaga en
ställning, som lindrade plågorna, sade hon: «det vore ljuft
att få do så här utan plågor – dock ej ännu - jag ville
fullborda mitt sista arbete, och du vet, det är icke mitt
dödsår ännu», tillade hon, hänsyftande på en dröm, som hon
haft för flera år sedan och enligt hvilken hon ännu skulle
hafva mer än ett år att lefva *). Fredagseftermiddagen
gick hon, stödd på sin vårdarinnas arm, ifrån fönster
till fönster i det stora rummet, och det sag ut som om
hon ville taga afsked af den henne kära trakten. Derefter
talade hon ofta, med svag, nästan ohörbar röst, blott
afbrutna meningar, upprepande flera gånger: «ljuset -
det eviga ljuset» - och i det hon tog sin vårdarinnas
händer emellan sina, sade hon med ett förklaradt uttryck i
blicken: «ack, mitt barn, låt oss tala om Kristi kärlek -
bästa, högsta kärlek!»
Min man och jag återvände senare på dagen till staden
för att ombesörja förberedelserna till begrafningen. Den
försiggick trettondedagsaftonen den 5 Januari 1866. Utom
familjen på Årsta, kyrkoherden och hans fru samt ett par
af grannarne, voro blott våra närmaste slägtingar och
tvenne äldre herrar, Fredrikas gamla vänner, bjudna att
jemte min man och mig följa Fredrika till hennes sista
hvilorum. Några andra personer från staden visade äfven
den vänligheten att infinna sig på Årsta.
På Fredrikas födelsedag under hennes vistande der året
förut, hade hennes goda värdinna och dennas döttrar, för
att göra henne ett oväntadt nöje, bjudit på kaffe-kalas
alla de ännu qvaiiefvande, som under mina föräldrars tid
tjenat vid gården. När de kommit tillsammans utgjorde dessa
gamla tro-tjenares antal - de både manligas och qvinligas
- tjugofyra
*) Denna dröm hade på Fredrika gjort ett så djupt intryck,
att hon derefter verkligen trodde och för sina närmaste
ofta yttrade, att hennes lefnadsålder skulle blifva
sextiosex och halftredjedels år, hvilken ålder hon, död
något öfver 64 år gammal, likväl icke fick uppnå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
