Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Att Herren, som synderskan bort ville kalla, En Gud full
af nåd och förbarmande är.
Mot kyrkmuren lutar sin gulbleka kind Det bortglömda
barnet och lyssnar till sången, Som prisande höjs för den
frigjorda fången Och sakta bortsväfvar i aftonens vind.
Han irrar omkring - re’n har solen gått ner,
Men vänliga stjernor den fånige skydda
Och lysa hans tröttade fjät till en hydda;
Hans moders det är - ack! hon finns der ej mer.
Men gossen han känner så grannt den igen, Så glad uti
ensliga stugan han träder, Åt moderlig omfamning stilla
sig gläder; Men modren har gått till de ångrandes vän.
Och ensam i stugan så tålig och still Är gossen nu mera och
väntar om dagen, Af irrande tanken barmhertigt bedragen,
Att modren till barnet snart hemkomma vill.
När dagen är lyktad och qvällen blir natt, Då q välj er
en plågande oro den lilla, Han vankar omkring, han kan ej
bli stilla; Så rastlöst den girige söker sin skatt.
Han letar i sängen och letar i vrå, Der fordom vid
rocken satt modren den arma, Fredrika Bremer. T.
"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
