Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till fru Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
bland nya föremål vaknar hos mig mången domnad känsla,
månget sofdt intresse. Jag genomgår en andlig brunnskur,
som skall stärka mig till kropp och själ. Och båda
behöfde stärkas. Norges historia, forntid och nutid, dess
litteratur, natur och förhållande till Sverige ingifva
mig månget intresse. Jag frågar, jag tänker om och på
saker, som förr aldrig framkallat någon min fråga eller
väckt någon min tanke. Planer till nya ((Teckningar»
uppstå, tanken befriar sig; jag känner att denna tid,
denna ställning äro vigtiga för min utveckling. Att den
vårluft, i hvilken grefvinnan S., genom sitt hjerta,
sin karakter och sitt lynne beständigt låter mig andas,
verkar mycket godt, det är visst; men än mera verkar,
att jag får vara så fullkomligt i ro. Mamma kan icke
tro huru ljuf ligt jag känner det att vara så långt
ifrån alla bekanta, att inga besök ha att göra, inga att
få. Denna slags folkskygghet utgör en verklig sjuklighet,
men är för närvarande oöfvervinnelig. Mitt nervsystem
är försvagadt. Jag hoppas att med åren, under ett stilla
lefnadssätt och klok kroppsbehandling kunna stärka mig och
bli qvitt denna högst plågsamma känsla; men dittills är det
så välgörande att få skona den. När jag är i mitt tysta
rum och ser himlen blicka dit in och har mina böcker och
papper omkring mig, då tycker jag mig äga hela verlden, i
synnerhet om något kärt bref ligger framför mig, som säger
mig godt om de mina och visar att de hålla af mig. Då slår
hjertat så tacksamt för den allgode Fadren, så hoppfullt
att kunna uträtta något godt för mina medmenniskor. Då
lefver jag fullt så lyckligt som någon, då älskar jag bäst
men-niskorna och lefver bäst för dem.
I Söndags hade grefvinnan S. samlat några personer till en
liten ostron-middag. På eftermiddagen holl jag den yngre
personalen flitigt vid fortepianot och lät den sjunga
både stora och små norska sånger. Emellanåt lärde **,
som skall vara beläst, och jag, som äfven vill vara det,
hvarandra en hop saker om lord Byron, allt under det jag
i hemlighet beundrade vår ihärdighet att hålla ut med en
ömsesidig undervisning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
