Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
skilligt dels af grefvinnan S., hvars fina takt sällan
förer henne vilse, dels af infödingarne sjelfva. Här har du
några få och strödda iakttagelser. En större enkelhet än i
Sverige, en större naturlighet, så väl i samhällsordning,
som i sällskapslif. Bildningen är mera allmänt spridd
och ståndsskillnaden - i följd deraf - nästan ingen,
«Husjomfruen» lagar maten till middagen och fär sedan
med «comtessen» på visiter och på bal. Hon är du med
husets döttrar och det kan ej tänkas en angelägenhet inom
familjen, hvilken hon ej känner lika så väl som familjens
medlemmar och hvari hon ej har råd och stämma. Förvaltaren
på Tomb fär till middag till baron W-s utan att vara
bjuden. Han får sitta i högsätet. Man samtalar med honom
som like med like. Man visar honom fröknarnes broderier,
de spraka med honom, han dansar med dem, när det så faller
sig. - Grefvens dotter, så väl som bondens, säger till
föräldrarne: «du fär», «du mor». Prestens dotter är fröken,
då deremot den rikaste possessionats dotter, om ej hennes
fär har embetsmanna rang, blott kallas jomfru. Jemte denna
humana jemlikhetsanda går en annan af nationalstolthet,
som ofta urartar till öfvermod och «dorskhed», hvilken de
sjelfve bättre karrikera med namnet «norskhet» och i hvars
anda de tyckas säga: «gå ur vägen, du, för mig! Ingen i
verlden är bättre än jag.» - Trondhiemarne lära i synnerhet
utmärka sig genom denna anda och sätta all verldens höghet
på namnet: en Tronder. Bortom Trondhiem, i städer, skiljda
från hvarann genom trettio mil och omgifna största delen
af året utaf mörker och köld, lärer finnas ’en högre
och ädlare kultur än i Norges sydligare trakter. Huru
kommer det till? frågade jag förvaltaren här, som är
född deruppe. - «Emedan menniskan der» - svarade han -
«har så få förströelser och sålunda drifves tillbaka i
sitt inre intellektuella lif. I detta måste hon söka hvad
som gör henne lifvet kärt och skönt.» - Men arbetet för
bröd, för att kunna existera, är väl tungt der och kan ej
lemna mycken tid öfrig för en finare bildning? frågade jag
åter. - «Nej, deras näringsomsorger äro ej tunga. De stora
fiskerierna, som utgöra deras förnämsta handelsgren, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
