Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
fingo vi höra både natt och dag, och fingo njuta af
konversation och märkvärdigheter mer än man kunde väl
smälta. Af lärdomsvishet kan jag ej säga att jag fått några
guldkorn i den lärda staden, ej heller är nu mitt sinne
så mycket vändt ditåt. Hellre hör jag en liten historia om
ett stilla mennisko-lif med dess lycka och olycka, än jag
lyssnar till abstrakta reflexioner öfver tider och seder,
historia och konst o. s. v.
Du har varit i Upsala och jag kan således icke säga dig
något nytt om den stadens märkvärdigheter. Sandbergs
fresco-målningar i Gustavianska grafchoret i Domkyrkan
har du dock väl ej sett. De äro vackra, men de flesta,
såsom mig tycktes, icke djupt tänkta. Hafvudpersonen,
Gustaf Vasa, är nästan öfverallt mindre väl lyckad. Bäst
synes han mig på taflan, föreställande Gustafs sista
afsked från Ständerna. Man ser här den gamle, men ännu
kraftfulle kungen, med anletet bleknadt af ålder och
mödor, men ögonen ännu fulla af blixtar, säga åt det
folk, som han i ondo och godo beherrskat, älskat och på
det hela lyckliggjort, sitt sista lef väl vid känslan af
dödens annalkande. Man tycker sig höra de af honom då
uttalade orden: «0m jag något godt verkat, gifven Gudi
ärona. Hvad jag af mensklig brist och svaghet felat,
förlåten mig det för Kristi skull. Många hafva kallat
mig en sträng herre; men den tid varder kommande, då
Sveriges folk skall vilja rifva mig upp af jorden.»
Orden, i guldbokstäfver listade, stråla på koboltblå
botten under taflan. Vacker synes mig tanken att kring
grafven, der den store kungens marmorbild ligger stum,
såsom han också sjelf nu är för jorden, låta detta galleri
tala om hans gerningar och lifligt påminna om hans lif,
lidanden och ihärdiga kraft. Mins du Skyttes graf? denna
bön i marmor, detta andaktsfulla öga, dessa sammanknäppta
händer, som så vaka och bedja sedan århundraden. Vore
jag en stor man, ville jag blifva så framställd efter
döden, eller alldeles icke. Sag du Linné, der han sitter
fördjupad i.läsningen af naturens bok, förtjust af
hvarje stor vishet och mening, som han skådar i en liten
blomma? Men jag får icke begifva mig Fredrika Bremer. I.
1^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
