Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
förstå det der bättre än andra. Deri tror jag ligger källan
till hvad ni kalla humor och hvaraf ni hafva så mycket.
Jag gör nu som bäst bekantskap med den äldsta finska
folkpoesien och är helt frapperad af dess originella
lif. Men jag är icke så förtjust nu efter läsningen, som
jag förut var i aningen om dess innehåll. Det är en vild
skönhet, liknande den af våra gamla, stora furuskogar med
deras dystra gömmor, deras friska, underligt behagliga
dofter, deras vilda storartade susande, men som dock
ej gifva föda åt tanke eller känsla. Det är ett magiskt
naturlif, fullt af trollkraft och fullt af kamp emellan
kraftiga och kloka menniskoandar samt naturens vilda
makter, hvilka af de förra bindas och besegras med
«ursprungs-ord» och med sångens makt. Den sednare har
ibland stor naturskönhet, men man saknar allt moraliskt
lif och lyftning. Själen känner sig, efter en vandring
i denna region, lika hungrig efter fast mat, som kroppen
känner sig efter en lång promenad i skog och mark.
Ett finskt ordspråk talar till min själ med ett underligt
behag. Det säger:
Lyssna till den granens susning, Yid hvars rot ditt bo
är fästadt.
Det ligger mycken mening i dessa ord och de genomsusa mig
med friska och ljufva tankar.
Bredvid denna läsning går en annan af bra motsatt art,
och som skulle gifva själen just det bröd, som den icke
får i finska national-poemet «Kalevala». Det är Broughams
«Eminent Statesmen». Jag undrar om det är en brist hos mig,
att jag finner dessa skildringar under min väntan. Jag
längtade att se karakterer, utmärkta menniskor, och jag
får framför allt se talare. Brougham synes mig vara så
upptagen af personernas tal och deras talang i den vägen,
att han nästan förbiser deras handlingar såsom moraliska
menniskor eller åtminstone behandlar dessa i andra rummet
och stundom blott i förbigående. Lord North är den person
af dem jag ännu läst om i boken, som jag tycker mig riktigt
känna och se, men icke af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
