Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
menskligheten måste genomträngas af det eviga lifsfröets
kraft samt deraf förädlas och utvecklas. Tankens örn
spänner i vår tid djerfvare än någonsin sina vingar och
vill i sin blick uppfatta alla lifvets gebiet; men denna
blick är redan döpt i kristendomens ljusvåg, och han bygger
redan bo i verldsträdets qvistar och sjunger om det djupa
sambandet emellan naturen, menniskan och Gud, sjunger om
lifvets sanning, blifven uppenbar i Guds menniskoblifvande
på jorden.
Ack! det är några toner af denna sång, som nått mitt öra,
som fört mig till Kristus och efter mången lång, svår kamp
gifvit mitt lif lugn.
Jag vet väl, min älskade farbror, huru ofullkomligt jag
uttryckt mig här; och mycket hade jag ännu att säga för
att rätt förklara mig. Men denna gång hinner jag ej mer. Må
du i din godhet förlåta den ofullkomliga!
Hvad mina offentliga recensenter beträffar, så önskar
jag att icke svara någon af dem. Jag har icke gjort det
hittills under den tid, jag varit med på skriftställarnes
väg, och ville det mindre nu än någonsin, dels emedan
jag som qvinna tycker mig böra afhålla mig från denna
slags strid, dels för att det är säkert, att jag i
striden icke kommer att behålla sista ordet. Äfven är
det mer än sannolikt, att mina recensenter komma att
bekämpa hvarandra på detta gebiet. Men skulle flera (i
synnerhet om dessa tillhöra olika theologiska partier)
komma att öfverensstämma, så att jag ser, att här en
allmännare opinion uttalar sig, och skulle denna opinion
tadla eller uppfatta i annan mening än rnin egen någon
del af min trosbekännelse, så vill jag framdeles besvara
detta, icke direkte till recensenterna, men genom ett
bättre utvecklande af min tanka i saken, eller ock genom
öppet och hjertligt erkännande af min irring, i fall jag
inser att jag begått en sådan. Ack! här är det, som det
är en glädje att låta det enskilda jaget försvinna i det
oändliga, i det eviga.
Hvad recensenten i Freja beträffar, så tycker jag dess
inkoaseqvens ligger för mycket i dagen för att kunna
förvilla någon; ty det är ju ett oting att på ena stället
säga, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
