Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
Årsta d. 24 October 1845.
Min älskade farbror!
Jag har så ofta under förliden sommar talat med dig i
hjerta och tankar, att det är förunderligt, att det icke
kommit till att ske äfven i bref! Men pennan är en trång
och besvärlig kanal, i synnerhet för hvad som kommer
från hjertat.
F. W. hade glädjen att se dig på sin resa norrut denna
sommar. Jag är ej afundsjuk på honom, men gerna hade jag
varit i hans ställe. Ack! jag var då i Norge vid en älskad
väns sjuksäng, senare hennes dödssäng. Det var en sorglig
tid; men mången ädel ros växte dock bland dess taggar. En
och annan tanke lifvades äfven hos mig, som jag gerna hade
velat lägga inför dig till bepröfvande. Så den om lidandet
såsom en adel. Olyckan kallades ju redan af hedningarna
«den helige» för dess makt att förädla hjertat; och inom
kristenheten har man ej sällan hört röster, som prisat
Gud för lidandet, ja röster, som påkallat det såsom en
nådegåfva. Ansgarius sörjde öfver, att han icke fick
blifva martyr. Ludvig XIV sade på sin dödsbädd: «jag
ville lida mer!» Dessa två exempel falla mig nu i minnet
bland många. I den heliga historien synas de lidande – lidande
till kropp eller själ – alltid vara Frälsaren
närmare än alla andra. Det är till dem han helst går,
det är dem han framför allt förkunnar evangelium: «salige
de bedröfvade», «salige de som gråta» o. s. v. Tyckes
ej detta utvisa att lidandet är en salighetsväg, en
företrädesrättighet? Och detta med rätt, tycker jag; ty
det vore eljest bra bittert att lida oförtjent. Svårt vore
det ock att förlika tanken på Guds rättvisa och nåd med de
stora plågorna på jorden, hvilka ofta drabba de bästa och
oskyldigaste menniskor. Dessutom har lidandet en makt att
skärpa själens lif, att af de öppna såren skapa liksom
ögon för att skåda in i lifvets djupare mysterier. Det
kan då ligga i sjelfva naturordningen för Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
