Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252
TILL BISKOP TEGNÉR.
Årsta d. 17 April 1842.
En dufva hade en vacker dag flugit ur sitt dufslag och
begifvit sig på resa i främmande land. Några jägare
fingo sigte på henne och ropade: «hvad är det för en
fogel? hvarifrån kommer den? Den måste vi ha ned och
plocka». Och dermed begynte de att skjuta på henne;
men huru det var, så träffade de blott en och annan
fjäder. Dufvan kretsade lika friskt i skyn, och sedan
jägarne skjutit en god stund, voro de trötta och förlorade
henne ur sigte.
En örn, en riktig kungsörn, hade emellertid från sitt höga
bo sett på den oädla leken. Han vredgades i sitt sinne,
lyftade de väldiga vingarne, flög till dufvan och sade:
«frukta ej; oskulden är på din sida och jag skall skydda
dig med min vinge». Men när jägarne fingo se kungsfogeln
sprida sina vingar öfver dufvan och hörde honom håna
deras försök, då blefvo de alldeles besatta och ropade:
«se örnen, örnen, och dufvan under hans vinge!» – och nu
begynte ett nytt, ännu väldigare skjutande, och dufvan
blef värre deran än förut, och det sista blef värre än
det första.
I denna lilla saga ser du, min bästa, för mig så innerligt
goda Tegnér, min tro huru det nu står till med mina
«Morgonväkter» och med deras rabulistiska recensenter,
samt huru det skulle blifva om du uti den recension,
du ifrågasatt, uppträdde till deras försvar. Du säger
sjelf: «nedsmutsad blir man nog; men det äro vi vana
vid». Sannt! och örnen kan tåla vid ehvad man kastar på
honom; han har redan flugit upp för högt för att hinnas
af de lågsinte, och han bor i lugn på sitt höga berg. Men
dufvan, dufvan, som ännu är stadd på resa, som icke flyger
så högt, hon kan hinnas och träffas, och, om det än ej
skall hindra hennes flygt, hennes glädje under den färd
hon begynt, så – icke kan hon med likgiltighet se sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
