Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utdrag af ett bref från Danmark i Juni 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
blott tal om familjers sorg, om bristande hjertan -
hustrurs och brudars. De unga qvinnorna sörjde icke blott
sina bröder, sina trolofvade; deras tårar föllo öfver
Dannebrog, öfver Danmark.
Tredje dagen reste sig lifvet åter upp, såsom med ny
kraft. Frivilliga matroser kommo sjungande, kommo
hundradetals att tillbjuda sig i deras ställe, som
stupat eller kommit i fiendens våld vid Eckernforde;
rika penningebidrag inflöto från alla håll till nya
krigsrustningar, till de sårade och efterlef-vande. Den
rika mannen gaf tusendetals, den fattiga enkan gaf sin
skärf. Möclrarne - ära för Danmarks mödrar! - uppmanade
sina unga söner att gå i striden för fäderneslandet. - -
Och om aftonen voro theatrarne åter fulla af folk. Alla
hjertan, alla ädla känslor syntes hafva öppnat sina
källor. Danska folket slöt sig tillsamman som en
kärleksfull familj, der en är för alla och alla för en.
Såsom utmärkande sinnesstämningen dessa dagar må anföras
följande lilla drag:
Bland de många, som i tidningarne nämndes såsom fallna
vid Eckernforde, var en ung man, som icke hade fallit,
utan på ett nästan underbart sätt hade räddat sig och
oväntadt återkom till Köpenhamn. Hans moder och systrar
sutto i sina sorgkläder, som de nyss fått färdiga, då -
med ens den begråtna sonen och brodern stod midt ibland
dem. Nyheten om denna händelse spridde sig som en löpeld
genom staden, man jublade, hvarje familj tyckte sig
hafva återfått en son, en broder. Tårar af glädje föllo 5
personer, främmande för det lyckliga hemmet, skyndade dit
för att uttala sitt deltagande och såsom bröder omfamna
den återkomne, den räddade.
Sedan dess hafva dagar, veckor, månader gått och
kriget varar ännu, utsigterna mörkna och fienden
framgår segerrik. Men stilla och fast står det lilla
folket ännu hoppfullt, beslutet att kämpa till sista
blodsdroppen. På de sköna öarne höres ingen glädjesång,
men också ingen klagan. Gåfvorna till kriget, till de af
kriget lidande flyta till allt jemt, allt rikare från män
och qvinnor. Folkets hjerta uppenbarar allt rikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
