Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
skatt af kärlek och förtröstan för alltid. Det fanns
framför allt en man, en stor man, ett snille, som jag
vördade och älskade nästan afgudiskt; o, om han ville
komma! hvilken sällhet att se honom, samtala med honom,
höra hans högsinnade tankar, slå i vin åt honom, passa
upp honom vid thébordet! Och om han skulle begära en
tjenst af mig, min pung eller mitt lif, hvilken sällhet
att ge honom dem, att lefva eller dö för honom! Nej,
det vore för mycken lycka. Han kommer nog ej. Men det
finnes ju i verlden så många intressanta menniskor, så
många märkvärdiga omständigheter. - Om ändå några af dem
ville komma och taga i anspråk min uppmärksamhet eller
min verksamhet, min kärlek eller min tapperhet; - ja,
om inga andra ville komma, så tjufvar och röfvare; jag
skulle göra någon märkvärdig bedrift, rädda farmors lif,
slå ihjäl en karl, kanske två, med ett vedträd eller med
eldgaffeln, bli omtalad och ryktbar - kanske misstänkt,
komma i fängelse, vittna inför domstolarne, hvilket syntes
mig vida roligare och intressantare än att vara och göra -
ingenting. Jag lemnade dörren till förstugan oläst för att
taga emot besöket, som skulle komma, det måtte nu vara af
en vän eller en fiende. Jag kände som om jag kunnat taga
hela verlden om hand. Men verlden tycktes sköta sig sjelf
och ej fråga efter mig. Minuterna gingo, ingen kom. Dock -
någon skulle ju komma!
Parmor satt i kabinettet och spådde; jag vandrade med
ljudlösa steg på mattan i salongen der utanför. Ljuset
i kronan kastade en romantisk halfdager i rummet, och
hyacinterna i fönstret uppfyllde det med sommardoft. Jag
sag emellanåt i den stora trymån och tyckte, att jag sag
rätt bra ut, och att man allt kunde tycka om, bli kär i
en flicka, som sag så ut.
Emellanåt sag jag ut genom fönstret, spejande efter den
väntade.
Mitt hem låg vid ett torg, så att jag hade en fri
utsigt. Midt öfver, vid gathörnet, brann en lykta och
nästan straxt under den hängde en stor, röd hand af trä,
med utsträckt pekfinger, en färgares skylt. Handen pekade
på alla personer som gingo under lyktan, d. v. s. då den
var stilla, ty allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
