Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
grip sig an och arbeta, och trösta på Gud och det skall
nog gå. Jag skall ge henne första handsölet i handeln!»
Den som fick rådet följde det, står nu alla dar på
torget, munter vid sitt fläskbord, och har redan besannat
rådgif-verskans ord.
Emedlertid behöfves, för att motstå vårt torglifs väder
och vantrefnad icke blott en bergfast själ, utan äfven en
jern-helsa. Månglerskorna ha vanligen intetdera.
Hvad den köpande befolkningen på torget vidkommer,
så har den föga karakteristiskt, och liknar alla andra
svenska städers torghandlande folk. De nätta pigorna med
ylleschalar och svarta sidenhucklen på hufvudet och korgar
på armen; den tarfliga husmodren i hatt och kappa, som noga
pröfvar varorna, innan hon köper dem; den gamla herrn,
som vill ha en läcker bit för sitt och sin familjs bord,
och som stoppar fågeln i fickan och knyter sorgfälligt
kålhufvudet in i sin näsduk; tjenstflickan, som stretar af
med en stor gris i famnen; lilla flickan som köper en half
kappe potatis, en lök och tre kålrötter, för en skilling
persilja, för två skilling «skörtorra», för sex styfver en
docka tråd, för en vitten en pepparkaka och för en dito
en dansk karamell samt stoppar alltsammans i sin lilla
påse eller pirat af flätad halm; pojken, som tummar alla
äpplen innan han köper ett: - du känner alla dessa figurer
och kan se dem alla dagar på alla handelstorg och platser
i vår stad. Men hvad du icke får se öfverallt och alla
dagar är en liten karl, som går på fyra ben, åtföljd af
tre stora hundar. Honom sag jag nyss gå öfver torget på två
ben af trä och två af kött och blod, men ofärdiga. Det är
hästslagtaren, rättare hästvännen och poeten Ekeblad, ett
original, sådant att det vore godt om vi deraf hade flera
i staden och i verlden, så för kreaturens skull, som för
de menniskors skull, som lida af att se dem misshandlas.
Ty det var kärlek till djuren och medlidande med den ädle
hästens behandling i vår stad, som först dref Ekeblad att
som en missionär gå ut på gatorna och torgen och predika
mensklighet mot djuren för åkare och andra hästplågare. De
slogo döförat till, eller gåfvo honom skällsord. Hästvännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
