Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
öfver paketpyramiden, som hon bar på armarne. «Ja, med
näsan,» svarade hon med det goda och glädtiga lynne,
som ger motståndskraft åt både kropp och själ, och tvänne
böcker ställdes under den lilla näsans beskydd.
De båda engelsmännen gingo stojande och sjungande ut på
jagt och sågo ej med ett hälft öga ens på Gullön, som i det
gyllene morgonskimret stod så herrlig ined sina höstgula
björkar och evigt gröna granar, under det glänsande massor
af diamantstoft störtade skummande och brusande kring dess
mossiga bräddar.
Den unga herren i M 3 sökte få sömnen ur ögonen, ställde
långsamt sin klädsel i ordning och, under det han speglade
sig, muttrade sakta: min kära Figge! du är väl icke just
så rasande vacker, men du är ej så rasande ful heller.
Den bildade och intressanta, familjens res vagnar voro
framkörda. Fru mor och tvänne af döttrarne med hvar sin
ridikyl sutto redan i dem, glädjande sig åt deri sköna
morgonen, medan den tredje dottren följde sin bror,
som skulle betala den dryga räkningen, för att hjelpa
honom till att pruta, hvilket - gu’nås, kommer säkerligen
hans blifvande hustru att säga - var alldeles emot den
unga herrens natur. Yärden och värdinnan syntes ej till,
men deras sju pigor stodo i en klunga och höllo hufvud
för räkningen. På den kunde intet slås af, det var
omöjligt. Systern, den kloka Hulda, moraliserade och
beviste, brödren sag brun och bister ut, allt förgäfves,
räkningen blef ej mindre och genom de sju pigornas
leder gick ett doft muttrande om «dåligt herrskap, som
prutar». Då steg in genom dörren kusinen med mustacherna,
sag förfärlig och hotande ut; men det stadnade vid att
han med stora steg gjorde en lof rundt omkring i köket,
dundrande mellan tänderna: «här är så rasande hundfatt!»
Efter honom tog brödren med lika stora steg en lika
lof omkring de sju pigorna, som i kökets midt hade
med någon förskräckelse samman-skockat sig, i det han
lugnt, men eftertryckligt upprepade: «här är så förb
. . hundfatt»! hvarefter alla tre lofverade ut ur köket
till vagnarne, der de snart i den friska luften och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
