Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
ut som en olycka, utan hjelp mig nu och tänk på hvad vi
kunna ha till aftonmåltid.»
Jungfru «Eådlös» gned den högra nedhängande armen med
venstra armen upp och ned, ned och upp> och visste sig
ingen lefvandes råd.
«Ha vi ingenting i skafferiet?» frågade Ellina, «kan du
ingenting hitta på, som kunde bli hastigt färdigt?»
«Eådlös» gned den venstra armen med den högra handen upp
och ned och framstammade: «jo, . . . spenat.»
«Spenat!» utbrast Ellina otåligt. «Kära Eådberg, tycker
du att fyra herrar kunna bli mätta af spenat?»
Det gick sedan som vanligt: Ellina måste sjelf hitta på råd
och tillika denna afton vara både hufvud och hand i köket,
ty jungfru Eådberg hade alldeles förlorat koncepterna och
dessutom voro verkligen alla lårar och skåp ovanligt tomma.
Ellina lyckades blott med möda att fylla ögonblickets
behof; men nar hon efter slutad aftonmåltid sag de fyra
her-rarne kring ett whist-bord, förnöjda med cigarrer och
mjöd, så drog hon andan, sade god natt till de spelande
och rökande och gick in i sitt rum. Hon kände sig djupt
trött till själ och kropp.
Själen var trött, ja, men likväl upprörd såsom ett
svallande haf. Derinom rörde sig något, som Ellina aldrig
förr så känt. Det var något knotande, något bittert mot
hennes make. Eöster uppstego ur de upprörda vågorna,
röster, som sade: har det kommit derhän? Ar jag för honom
blott en hushållerska, en tjenarinna, ämnad till att tjena:
hans infall, hans nöje, hans beqvämlighet? Min känsla, min
smärta, mitt hjertas lif - förtjena de alls intet afseende,
ingen skonsamhet? . . . Är jag verkligen så sjunken? Och
han . . .han, som ...
«Tyst!» af bröt Ellina beslutsamt de knotande rösterna i
det hon tryckte händerna hårdt mot sitt klappande hjerta,
såsom om hon velat qväfva dess slag – «tyst! intet ord
emot honom. Han må nu vara, han må nu blifva huru som
helst emot mig, mina pligter skall jag ändock troget
uppfylla. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
