Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
så hade den sett, att Anders icke tyckte, att julen var
nöjsam och att han icke var mycket nöjd med verlden.
Modren stod vid spisen och sysslade. Men hvarför månne
står hon så jemt vänd åt spisen och tyckes vilja vända
sitt ansigte ifrån de glada barnen? Lågorna kunde säga
oss det, om de kunde tala; ty de se, att hennes ansigte
icke är gladt och att då och då en tår kommer rullande
utför kinden. Och hon ville icke att barnen skulle se
det; hon vill icke förtaga deras glädje. Men hon kan icke
hjelpa det, hon måste denna afton åter och åter tänka på
sin man, död för blott tre månader sedan, tänka på huru
lycklig hon var förra julen med honom, huru god han var,
huru redlig och allvarsam, huru öm om henne och barnen,
huru de tillsammans sträfvat sig fram genom månget
bekymmer och kommit sig bättre för med hvart år, så att
de hade begynt se framåt med glädje. Hon tänkte på huru
han hjelpte henne så troget med allting och ibland sade:
«vi måste sträfva duktigt ännu en tid, lilla Margret;
men sedan skall du se att det blir godt för oss och
barnen». Och hon mindes huru han, då han kände, att
han måste dö, hade tröstat henne och föreställt henne,
att «när det så var, att en af makarne skulle tagas bort,
så var det bättre att lotten träffade mannen, än hustrun,
emedan hon kunde bättre än han sörja för barnen».
Men hustrun tyckte den lotten vara tung att bära, och såg
månget bekymmer i framtiden. Ty hon var så ensam både
i hjertat och torpet, och äldsta sonen, hennes stjufson
Anders, som hittills varit borta och tjenat i en annan
socken, men nu kommit hem för att hjelpa modren att sköta
torpet efter fadrens död, han hade ett mörkt sinnelag
och bar tydligen ett bittert och ovänligt sinne till
stjufmodren, hvilket hon fåfängt sökt med sin vänlighet
att få annorlunda. Anders var i huset såsom ett mörkt
moln, var jemt missnöjd i sinnet och tvär i ord. Detta
var för modren en stor tyngd. Och just denna afton, då
hon föresatt sig att för högtidens och barnens skull slå
bort alla ängsliga tankar, just denna afton kommo de öfver
henne tätt, så tätt, som snöflockarne på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
